Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underhålla migl Hur lång tid kommer allt det där att räcka?
Två eller tre månader, och då är det för sent att börja det lif
jag nu föreslår dig, ty då skulle du nödgas taga emot allting af
mig, och det gör inte en hederlig karl. Nu har du åtta, tio tusen
francs i ränta, på hvilka vi kunna lefva. Jag säljer mina
öf-verflödssaker och blott af denna försäljning får jag två tusen
livres om året. Vi hyr en liten treflig våning, där vi kunna bo
tillsammans. Om sommaren fara vi till landet, icke till ett
sådant hus som detta, utan till en liten stuga, stor nog för två
personer. Du är oberoende, jag är fri och vi äro unga, i himlens
namn, Armand, kasta mig inte tillbaka till det lif jag förr var
nödsakad att lefva.»
Jag kunde inte svara, tårar af tillgifvenhet och kärlek fyllde
mina ögon, och jag kastade mig i Marguerites armar.
»Jag ville», återtog hon, »ställa om allt utan att säga dig
något därom, betala mina skulder och göra i ordning min nya
våning. I oktober skulle vi ha återvändt till Paris, och allt
skulle då blifvit sagdt; men eftersom Prudence nu berättat det,
får du samtycka på förhand i stället för i efterhand. Älskar
du mig tillräckligt därtill?»
Det var omöjligt att motstå så mycken tillgifvenhet. Jag
kysste Marguerites händer med öfversvallande känslor och sade:
»Jag skall göra allt hvad du vill.»
Det hon hade bestämdt vardt således öfverenskommet.
Då blef hon uppsluppet glad, hon dansade och sjöng, hon
gladde sig som ett barn åt sin nya våning, och frågade mig, hvar
jag tyckte att den borde vara belägen och hur den borde
inrättas.
Jag såg henne lycklig ocb stolt öfver detta beslut, som tycktes
säkert föra oss närmare hvarandra.
Jag ville inte stå henne efter i ädelmod.
På ett ögonblick bestämde jag öfver mitt lif. Jag bestämde
placerandet af min förmögenhet och jag öfverlät på Marguerite
den årsränta jag fått efter min mor, och hvilken tycktes mig
mycket otillräcklig för att belöna de offer jag tog emot.
Det återstod mig den pension af femtusen francs, som min
far gifvit mig, och hvad som än hände, var den för mig
tillräcklig att lefva af.
Jag sade ej till Marguerite, hvad jag beslutat, öfvertygad
som jag var, att hon skulle afslå detta gåfvobref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
