Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pånyttfödes af sin kärlek och min. Hvad gör det slutligen,
när det är fråga om bättring I
»Och du tror således att det är en hederlig mans uppgift
att omvända kurtisaner? Tror du, att Gud gifvit lifvet detta
löjliga mål, och att hjärtats enda entusiasm bör riktas åt det
hållet? Hvad skulle bli följden af denna märkvärdiga kur,
och när du blir fyrti år, hvad skall du tänka om hvad du säger
i dag? Du skall skratta åt din kärlek, om du ännu kan skratta
däråt, om den inte lämnat alltför djupa spår i ditt förflutna.
Hvad skulle du i detta nu vara, om din far hade haft dylika
idéer och lämnat sitt lif som insats åt alla dessa kärlekens
vindkast, i stället för att bygga det på hederns och rättrådighetens
grundvalar? Tänk efter Armand, och kom inte mera med
dylika dumheter. Seså, du lämnar denna kvinna, din far
ber dig därom.»
Jag svarade ingenting.
»Armand», fortsatte min far, »vid minnet af din mor,
afstå från detta lif, som du kommer att glömma fortare än du
tror, och vid hvilket en omöjlig teori håller dig fast. Du är
tjugufyra år, tänk på framtiden. Du kan inte alltid älska denna
kvinna, som inte heller alltid skall älska dig. Ni öfverdrifva
båda två er kärlek. Du stänger dina framtidsutsikter. Ett
steg till och du kan inte lämna den väg du vandrar, hela ditt
lif kommer att bli en samvetsförebråelse öfver er ungdom.
Res, kom och tillbringa en månad eller två hos din syster.
Lugnet och den rena familjelyckan skall snart bota denna feber,
ty något annat är det icke. Under tiden skall din älskarinna
trösta sig och taga en annan älskare och när du får se för hvems
skull du höll på att stöta bort din far och förlora hans
till-gifvenhet, skall du säga att jag gjorde väl som sökte upp dig,
och du skall välsigna mig. Seså, du reser ju, inte sannt, Armand?»
Jag kände, att min far hade rätt beträffande alla andra
kvinnor, men jag var säker, att han inte hade rätt hvad
Marguerite beträffade. Men tonen hvarmed han sagt dessa sista
ord, var så öm, så bedjande, att jag ej vågade svara honom.
»Nåväl», sade han med upprörd stämma.
»Ja, min far, jag kan ingenting lofva», sade jag slutligen,
»det som ni begär, öfverstiger mina krafter. Tro mig», fortsatte
jag, när han gjorde en rörelse af otålighet, »ni öfverdrifver
följderna af denna förbindelse. Marguerite är inte den kvinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
