Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Dina två besök ha gladt mig, Armand», sade han, »de
ha kommit mig att hoppas, att du likaväl som jag, tänkt öfver
ställningen.»
»Törs jag fråga min far hvad resultatet af edra
funderingar blifvit?»
»Jo, att jag betydligt öfverdrifvit vikten af de
upplysningar man gjort mig, och att jag beslutit vara mindre sträng
mot dig.»
»Hvad säger ni, min far», utbrast jag med glädje.
»Jag säger, min käre gosse, att hvarje ung man måste ha
en älskarinna, och efter de nya meddelande jag fått, vill jag
hellre se dig som fröken Gautiers älskare, än någon annans.»
»Min förträfflige far, hvad ni gör mig lycklig!»
Vi språkade en stund och därpå satte vi oss till bords.
Min far var mycket älskvärd under hela måltiden.
Jag hade brådt att få återvända till Bougival för att
omtala denna glada förändring för Marguerite; hvart ögonblick
tittade jag på klockan.
»Du ser på klockan», sade min far, »du är otålig att få fara
ifrån mig. Ack ni ungdomar! ni offra alltid den sanna
till-gifvenheten, för den tvifvelaktiga.»
»Säg inte det, min far. Marguerite älskar mig, därpå
är jag säker.»
Min far svarade ej, han såg ut att hvarken tvifla eller tro.
Han bad mig enträget att tillbringa hela aftonen med
honom och icke fara tillbaka förr än följande dag. Men jag
hade lämnat Marguerite sjuk, sade jag, och bad om lof att
tidigt få fara hem under löfte att återkomma dagen därpå.
Det var vackert väder och han ville följa mig till
bangården. Aldrig hade jag kännt mig lyckligare. Framtiden
stod för mig sådan jag så länge önskat se den.
Jag älskade min far mer än någonsin.
Just som jag skulle resa, påyrkade han ånyo, att jag skulle
stanna; jag vägrade.
»Du älskar henne således mycket?» frågade han.
»Som en galning.»
»Ja, ge dig då åstad.»
Han for med handen öfver pannan, som om han velat
förjaga en tanke, därpå öppnade han munnen, som för att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
