Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iklädt sig denna dystra prägel, som ett oroligt, ensamt hjärta
ger åt allt, som omger detsamma.
I angränsande rum fann jag Nanine insomnad öfver sitt
arbete. Vid dörrens buller vaknade hon och frågade om hennes
matmor kommit hem.
Nej, men om hon kommer, skall du säga henne, att jag inte
kunde öfvervinna min oro, och att jag farit till Paris.»
»Så här dags?»
»Ja.»
»Men hur skall det gå till? Herrn kan inte få någon vagn.»
»Jag går till fots.»
»Men det regnar.»
»Hvad gör det mig?»
»Fröken kommer nog, eller om hon inte kommer, är det tids
nog tills det blir dager att taga reda på, hvad som kvarhållit
henne. Ni kommer att bli mördad på vägen.»
»Det har ingen fara», kära Nanine, »adjö med dig.»
Den snälla flickan gick efter min kappa, kastade den öfver
mina axlar samt erbjöd sig att väcka fru Arnould för att fråga
henne, om det fanns möjlighet att få en vagn; men jag satte
mig däremot, öfvertygad att jag på detta kanske fruktlösa
försök skulle förlora mera tid, än som behöfdes för att gå halfva
vägen.
Dessutom behöfde jag luft och en fysisk ansträngning som
tillintetgjorde den öfverretning, för hvilken jag var rof.
Jag tog nyckeln till våningen vid rue d’Antin och efter att
hafva sagt farväl åt Nanine, som följde mig ända till grinden,
gaf jag mig åstad.
Först sprang jag, men marken var uppblött, och jag blef
dubbelt trött. Efter en halftimmes språngmarsch vardt jag
tvungen att stanna, jag badade i svett. Jag hämtade andan och
fortsatte min väg. Natten var så mörk, att jag hvart
ögonblick fruktade att stöta emot träden på vägen, hvilka, när de
plötsligt visade sig för mina ögon, sågo ut som kolossala spöken,
rusande på mig.
Jag mötte en eller två forvagnar, som jag snart lämnat
bakom mig.
En täckvagn kom körande i fyrsprång i riktning mot
Bougival. Just som den for förbi mig, vaknade hoppet att
Marguerite kunde vara däri.
Bokskatt. XIV.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
