- Project Runeberg -  Kameliadamen /
146

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag stannade och ropade: »Marguerite, Marguerite!»

Men ingen svarade mig och vagnen fortsatte sin väg. Jag
såg den aflägsna sig och började ånyo gå framåt.

Jag behöfde två timmar för att komma till barriére de
PEtoile.

Anblicken af Paris återgaf mig krafter, och jag sprang utför
den långa allé, genom hvilken jag så ofta färdats.

I natt syntes ingen människa till.

Man skulle kunna sagt, att det var en promenadplats
i en utdöd stad.

Dagen började gry.

När jag kom fram till rue d’Antin, började den stora staden
redan att röra på sig, innan den vaknade på fullt allvar.

Klockan slog fem i Saint-Rochs kyrktorn just som jag
gick in i Marguerites hus.

Jag kastade mitt namn åt portvakten, som fått nog många
tjugufrancsstycken af mig för att veta, att jag hade rättighet
att komma klockan fem till fröken Gautier.

Jag kom således förbi utan hinder.

Jag hade kunnat fråga honom om Marguerite var hemma,
men han kunde ha svarat nej, och jag ville hellre vara i
ovisshet två minuter till, ty ovissheten gömmer hoppet.

Jag lyssnade vid dörren och försökte uppfånga ett ljud
eller en rörelse.

Ingenting. Den landtliga tystnaden tycktes fortsätta
ända hit.

Jag öppnade dörren och trädde in.

Alla gardinerna voro hermetiskt tillslutna.

Jag drog undan dem i matsalen och styrde mina steg mot
sängkammaren, hvars dörr jag sköt upp.

Jag rusade fram och slet våldsamt i gardinsnöret.

Gardinerna gledo i sär, en svag dager trängde in, jag
skyn-• dade fram till sängen.

Den var tom I

Jag öppnade dörren, den ena efter den andra, jag
genomletade alla rummen.

Ingen.

Det var så man kunde bli tokig.

Jag gick in i toilettrummet, hvars fönster jag öppnade och
ropade på Prudence flera gånger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free