- Project Runeberg -  Kameliadamen /
148

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett ögonblick och som har er att tacka för de få lyckliga
stunderna i sitt lif, som hon nu hoppas ej måtte bli långvarigt.»

När jag läst det sista ordet, trodde jag, att jag skulle bli
galen.

Ett ögonblick var jag verkligen rädd att falla omkull på
gatan. Det mörknade för mina ögon och blodet bultade i
tin-ningame.

Slutligen hämtade jag mig en smula och såg mig omkring,
förvånad att se andras lif fortsätta som vanligt, utan att
hejdas af min olycka.

Jag var inte stark nog att ensam kunna bära det slag,
Marguerite tilldelade mig.

Då erinrade jag mig, att min far var i samma stad som jag,
att jag om tio minuter kunde vara hos honom, och att hvilken
orsak min smärta än hade, skulle han dela den.

Jag sprang som en galning, som en tjuf till hotell de Paris.
Nyckeln satt i låset till min fars rum. Jag gick in.

Han var sysselsatt med att läsa.

Att döma af den ringa förvåning han visade vid att få se
mig, skulle man trott att han väntade mig.

Jag skyndade i hans armar, utan att säga ett ord, jag gaf
honom Marguerites bref och i det jag sjönk ned vid hans säng,
grät jag heta tårar.

XXIII.

När lifvet återtagit sitt vanliga lopp kunde jag icke tro,
att den dag som grydde, ej skulle bli likadan för mig som de
föregående. Det fanns ögonblick då jag inbillade mig att någon
omständighet, som jag ej längre mindes, hade kommit mig att
tillbringa natten borta från Marguerite, och att om jag
återvände till Bougival, skulle jag finna henne orolig, som jag varit
själf, och att hon skulle fråga mig, hvad som så länge hållit mig
borta från henne.

När tillvaron öfvergått till en vana, som detta vårt kärleks-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free