Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif, tycks det omöjligt att denna vana kan upphäfvas, utan
att på samma gång lifvets alla öfriga driffj edrar brista.
Jag var därför allt emellanåt tvungen att genomläsa
Marguerites bref för att öfvertyga mig, att jag inte drömt. Min kropp
dignande under den moraliska stöten, var oförmögen till någon
rörelse. Oron, den nattliga vandringen och morgonens
underrättelse hade uttömt mina krafter. Min far begagnade sig af
denna fullständiga kraftlöshet och fordrade ett formligt löfte
att resa med honom.
Jag lofvade allt, hvad han ville. Jag var ur stånd att göra
invändningar och hade behof af en verklig tillgifvenhet, som
kunde hjälpa mig att lefva efter allt hvad som händt mig.
Jag var glad att min far ville trösta mig i min sorg.
Allt hvad jag kan minnas är, att samma dag bortåt
femtiden stego vi upp i en postschäs. Utan att underrätta mig
hade han låtit packa mina kappsäckar, surra fast dem jämte sina
egna bakpå vagnen, och så förde han mig bort.
Jag hade ingen förnimmelse af hvad jag gjorde, förrän
staden försvunnit och vägens ödslighet påminte mig om hjärtats.
Då öfverväldigades jag åter af tårar.
Min far förstod, att inga ord, inte ens af honom, skulle trösta
mig, och han lät mig gråta utan att säga ett ord, nöjande sig
med att emellanåt trycka min hand, som för att påminna mig,
att jag hade en vän vid min sida.
Om natten sof jag något litet och drömde om Marguerite.
Jag spratt upp ur sömnen och kunde icke begripa, hvarför
jag satt i en vagn.
När jag återkom till verkligheten, lät jag hufvudet sjunka
ned på bröstet.
Jag vågade inte tala med min far, jag var rädd, att han
skulle säga:
>Du ser att jag hade rätt, när jag betviflade den kvinnans
kärlek.
Men han missbrukade inte sin fördel och vi anlände till
C... utan att han sagt någonting annat, än sådant som icke
berörde den tilldragelse hvilken varit anledning till min resa.
När jag omfamnade min syster, kom jag ihåg de ord i
Marguerites bref, som rörde henne, men jag förstod strax att, hur
god hon än vore skulle hon icke vara i stånd att komma mig att
glömma min älskarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
