Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så vara, men det är inte något skäl för att plåga en varelse,
som inte kan försvara sig.»
»Fröken Gautier kan ju skicka hit sin grefve de N_______
så blir spelet jämnt å ömse sidor.»
»Det vet ni mycket väl, att hon aldrig kommer att göra;
därför min käre Armand, låt henne vara i fred, om ni såge
henne skulle ni blygas öfver ert uppförande emot henne. Hon
är blek, hon hostar och kommer nog inte att lefva länge till.
Prudence räckte mig handen tilläggande:
»Gå och hälsa på henne, ert besök skulle göra henne glädje.»
»Jag har inte lust att träffa på grefve de N...»
»Han är numera aldrig hos henne; hon kan inte tåla honom.»
»Om Marguerite önskar träffa mig, vet hon hvar jag bor,
hon kan komma hit, men jag sätter aldrig min fot på rued’Antin.
»Kommer ni att taga väl emot henne?»
»Ja, naturligtvis.»
»Nåja, då är jag säker på, att hon kommer.»
»Ja låt henne komma.»
»Tänker ni gå ut i dag?»
»Jag är hemma hela aftonen.»
»Det skall jag säga henne.»
Prudence gick.
Jag skref inte ens till Olympe, att jag inte skulle komma.
Jag generade mig inte gentemot henne. Jag var knappt hos
henne en gång i veckan. Hon tröstade sig, tror jag, med en aktör
vid någon af boulevardteatrarna.
Jag gick ut för att äta middag, men återkom nästan
omedelbart därefter hem. Jag lät göra upp eld öfverallt och gaf Joseph
ledighet.
Jag kan inte beskrifva för dig de olikartade känslor, som
upprörde mig under denna väntans timma, men då jag vid
niotiden hörde det ringa, samlade de sig till en sinnesrörelse så
våldsam, att när jag gick för att öppna dörren, var jag tvungen
att stödja mig mot väggen för att ej falla.
Lyckligtvis var det halfmörkt i tamburen och mitt upprörda
utseende märktes inte så mycket.
Marguerite inträdde.
Hon var alldeles svartklädd och med ett så tätt flor för
ansiktet, att jag icke kunde känna igen henne.
I salongen lyfte hon upp floret. Hon var blek som döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
