- Project Runeberg -  Kameliadamen /
177

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till det hus, som vi tillsammans bebodde, men det blefve nog
först som död jag lämnade det.

Hvem vet, om jag kan skrifva till er i morgon.

25 januari.

På elfva nätter har jag inte sofvit, jag håller på att
kväf-vas och tror hvart ögonblick, att jag skall dö. Läkaren har
befallt att man ej får låta mig taga i en penna. Julie
Duprat, som vakar hos mig, ger mig ändå lof att skrifva dessa
rader till er. Skall ni då inte komma hem, innan jag dör?
Är det således för evigt slut oss emellan?

28 januari.

I morse vaknade jag af ett häftigt buller. Julie som sof
i mitt rum, skyndade in i matsalen. Jag hörde karlröster,
mot hvilka hennes förgäfves höjde sig. Gråtande kom hon
in igen.

Man kom för att göra utmätning. Jag sade åt henne att
låta den så kallade rättvisan ha sin gång. Exkutionsbetjänten
kom in i mitt rum med hatten på hufvudet. Han drog ut
lådorna och upptecknade allt som fanns, men han tycktes inte
lägga märke till att det fanns en döende i sängen, som lagen
barmhärtigt nog låter mig få behålla.

Han var så nådig och upplyste mig om, innan han gick
att jag kunde inlägga protest inom nio dagar, men han
lämnade kvar en vaktmästare. Hvad skall det bli af mig, o min
Gudl Detta uppträde gjorde mig ännu sjukare. Prudence
ville be er fars vän om pengar, men jag motsatte mig det.

Jag fick ert bref i morse. Jag hade behof däraf. Skall
mitt svar till er hinna fram i rätt tid. Skall ni få träffa mig?
Det vardt en lycklig dag, som kommer mig att glömma alla
dem jag upplefvat under dessa sex veckor. Jag tycker att
jag mår bättre, trots den känsla af nedslagenhet, under hvars
inflytande jag svarade er.

När allt kommer omkring, skall man väl inte alltid vara
olycklig.

När jag tänker på, att det kan hända att jag icke dör, att
ni kommer åter, att jag får återse våren, att ni ännu älskar
mig, och att vi på nytt skulle börja om vårt lif från i fjol!

Boktkatt. XIV.

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free