- Project Runeberg -  Kameliadamen /
180

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pressa mera pengar af Marguerite, på hvars bekostnad hon nästan
helt och hållet lefde, hon har åtagit sig förbindelser, som hon
icke kan fullgöra och då hon nu inser, att hon inte längre kan ha
någon nytta af sin granne, bryr hon sig inte ens om att hälsa
på hos henne. Alla människor öfverge henne. Herr de G ...,
som är eftersatt af fordringsägare, har blifvit tvungen att fara
till London. Vid afresan skickade han oss litet pengar; han har
gjort hvad han kunnat, men man har ånyo gjort utmätning här,
och kreditorema afvakta endast hennes död för att låta sälja
bort alltsammans.

Jag hade velat begagna mina sista tillgångar för att hindra
alla dessa utmätningar, men exekutionsbetjänten förklarade,
att det inte tjänade någonting till, eftersom han hade ännu flera
utslag att verkställa. Enär hon snart kommer att dö, är det
bättre att låta alltsammans stryka med, än att rädda det åt
hennes familj, som hon aldrig velat umgås med och som aldrig
brytt sig om henne. Ni kan aldrig föreställa er i hvilket lysande
elände den stackars flickan dör. I går hade vi inte ett öre.
Silfver, juveler och dyrbarheter, allt är pantsatt, såldt eller
utmätt. Marguerite har ännu medvetande om hvad som
tilldrar sig omkring henne, och hon lider både till kropp och själ.
Stora tårar rinna öfverihennes kinder, som äro så afmagrade och
bleka, att ni inte skulle kunna känna igen henne, som ni älskade
så varmt, om ni finge se henne. Hon har tagit löfte af mig att
skrifva till er, när hon själf inte längre kunde och jag skrifver nu
sittande bredvid henne. Hon vänder ögonen åt mitt håll, men
hon ser mig icke, hennes blick är redan beslöjad af den
annalkande döden, men hon småler, och jag är säker på att alla
hennes tankar, hela hennes själ tillhöra er.

Hvar gång dörren öppnas, lysa hennes ögon upp och hon
tror då, att det är ni, som kommer; när hon sedan märker, att
det inte är ni, återfår hennes ansikte sitt smärtsamma uttryck,
kallsvetten bryter fram och kinderna få hvardera sin röda fläck.

19 februari.

Hvilken sorglig dag det varit i dag, min stackars herr
Armand! I morse fick Marguerite ett kväfningsanfall, läkaren
åderlät henne, och hon återfick till en viss grad talförmågan.
Läkaren rådde henne att låta hämta en präst. Hon samtyckte
därtill, och han gick själf och hämtade en abbé i Saint-Roch,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free