Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han mottog Armand med glädjetårar och tryckte varmt
min hand. Jag märkte snart att den känsla som hos honom
behärskade alla andra var faderskärleken.
Hans dotter Blanche hade denna klara blick och denna
läpparnas linjeskönhet, hvilka tyda på att själen endast hyser
goda tankar och läpparna endast tala sanna ord.
Leende hälsade hon sin bror välkommen, i sin kyska
jungfrulighet icke anande, att långt borta en kurtisan uppoffrat sin
lycka vid blotta åberopande af hennes namn.
Jag stannade någon tid hos denna lyckliga familj, där man
uteslutande sysselsatte sig med honom, som kommit för att bli
botad för sin hjärtesorg.
Jag återvände till Paris, där jag nedskref denna historia,
sådan den blifvit mig berättad. Den har blott en förtjänst,
som man kanske skall bestrida den — att vara sann.
Af denna historia drar jag inte den slutsatsen, att alla
sådana kvinnor som Marguerite äro i stånd att göra hvad hon
gjort; långt därifrån, men jag har fått kännedom om, att en
af dem i sitt lif erfarit en allvarlig kärlek, att hon lidit och att
hon dött däraf. Jag har för läsaren berättat hvad jag fått
höra. Det var min plikt.
Jag är ingen lastens apostel, men för den ädla olyckan skall
jag göra mig till ett eko, hvarhelst jag hör den bedja.
Marguerites historia är, jag upprepar det, ett undantag,
om den varit alldaglig, hade det ej lönat mödan att skildra den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
