- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
16

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snabba metoder, varigenom han redde ut de mest intrasslade
hemligheter. Jag var så van vid att han ofelbart lyckades, att det
aldrig föll mig in att han kunde misslyckas.

Klockan var nästan fyra innan dörren öppnades och en
försupen stalldräng kom in i rummet, okammad och med
polisonger, eldröd i ansiktet och med osnygga kläder. Van som
jag var vid min vän Holmes’ häpnadsväckande förmåga att
förkläda sig, måste jag likväl betrakta honom upprepade
gånger, innan jag var säker på att det verkligen var han. Med en
nick försvann han i sängkammaren och kom om fem minuter
ut igen tvättad och välklädd som vanligt. Han stack
händerna i fickorna, sträckte ut benen framför elden och
skrattade hjärtligt under några minuter.

»Det här överträffar sannerligen allt annat»! utropade han
och skrattade åter så att han var nära att storkna och slapp
och hjälplös måste luta sig tillbaka på stolen.

»Vad är det?»

»Det är för löjligt! Jag är säker på att du aldrig skulle
kunna gissa, hur jag använt förmiddagen eller vad jag
slutade med att göra.»

»Nej, det är omöjligt för mig att tänka mig. Jag
förmodar att du sökt utforska miss Irene Adlers vanor och möjligen
bevakat hennes hus.»

»Alldeles riktigt, men vad som sedan följde var tämligen
ovanligt. Men jag ska’ berätta alltsammans för dig. Jag gick
ut strax efter åtta i morse i skepnad av en stalldräng, som för
tillfället är utan arbete. Det råder en underbar sympati, rent
av ett frimureri mellan hästkarlar; om du blott är en av dem
kan du genast få veta allt vad du önskar. Jag fann snart
Briony Lodge. Det är en elegant liten villa med trädgård åt
baksidan, men på framsidan byggd ut ända till gatan och två
våningar hög. Patentlås på porten. Ett stort, väl möblerat
vardagsrum till höger med höga fönster, som nästan gå ned till
golvet och äro försedda med dessa löjliga engelska
fönsterhakar, som ett barn kan öppna utifrån. Åt baksidan såg jag
ingenting anmärkningsvärt, utom att man möjligen skulle
kunna komma in genom korridorfönstret från taket till
vagnshuset. Jag gick runt omkring och undersökte huset noggrant
från alla sidor utan att upptäcka något annat av intresse.

Jag drev därpå långsamt utför gatan och fann, som jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free