- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
19

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Klockan fattades nu tjugufem minuter i tolv, och det var
därför tämligen tydligt vad det var fråga om.[1]

Mitt åkdon flög i väg, jag tror inte att jag någonsin i mitt
liv åkt fortare, men de andra voro dock före mig; droskan och
landån stodo med ångande hästar utanför kyrkdörren, då jag
var framme. Jag betalade kusken och skyndade in i kyrkan.
Det fanns inte en själ där utom de två, som jag följt, och en
präst i full skrud, som syntes göra dem ivriga föreställningar.
De stodo alla tre i en klunga framför altaret, och jag
promenerade långsamt uppför sidogången som en dagdrivare, som
händelsevis gått in i kyrkan. Till min stora förvåning vände
sig de tre personerna framför altaret plötsligt om och
betraktade mig, och Godfrey Norton kom hastigt springande mot
mig.

»Nå, gudskelov!» utropade han. »Ni duger — kom, kom!»

»Vad är det fråga om?» sade jag.

»Skynda er bara och kom, om tre minuter är det för sent!»

Han släpade mig halvt till altaret, och innan jag rätt visste,
var jag befann mig, stod jag där och mumlade svar, som
viskades i mitt öra, och bekräftade saker, som jag ingenting
visste om, med andra ord, hjälpte till att riktigt säkert och
med iakttagande av alla laga former vid varandra hopfjättra
ogifta Irene Adler och dito Godfrey Norton. På ett ögonblick
var allt över, och där stod herrn på ena sidan, damen på den
andra och tackade mig, under det att prästen leende
betraktade mig från altaret. Det var den löjligaste situation jag
någonsin befunnit mig i, och det var tanken på den, som nyss
kom mig att skratta så hjärtligt. Det tycks ha varit något
formfel i tillståndsbeviset för dem att ingå äktenskap, så att
prästen absolut vägrade att viga dem utan något slags vittne;
och mitt lägliga uppträdande i kyrkan besparade
brudgummen obehaget och tidsspillan att springa ut på gatan och
skaffa sig en marskalk. Bruden gav mig ett guldmynt, som
jag ämnar bära på min urkedja som ett minne av händelsen.»

»Det var verkligen en högst oväntad vändning i saken»,
sade jag »Nå, hur gick det sedan?»

»Jag fann, förstås, mina planer allvarsamt hotade. Det såg


[1] I England måste vigsel för att vara laglig ske före klockan tolv på dagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free