Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Konungen, som ville ha sin fotografi tillbaka - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och hur fick du reda på det?»
»Hon visade mig gömstället, alldeles som jag sa’ dig att hon
skulle göra.»
»Jag svävar ännu i mörker.»
»Jag vill visst inte göra någon hemlighet av saken», sade
han skrattande. »Det hela var mycket enkelt. Du förstod
naturligtvis, att alla de där människorna på gatan voro mina
medhjälpare; de voro alla särskilt anställda för aftonen av
mig.»
»Det gissade jag.»
»När så grälet bröt ut, hade jag litet röd färg i handen,
jag rusade fram, föll ned och tryckte handen mot ansiktet och
blev ett föremål för allmänt medlidande — ett gammalt knep,
kära du.»
»Det kunde jag även fatta.»
»Därpå bar man in mig; hon var tvungen att låta bära in
mig, ty vad annat kunde hon väl göra? Och hon förde in mig
i vardagsrummet bredvid hallen, just det rum jag misstänkte.
Jag tvekade mellan vardagsrummet och sängkammaren och
beslöt att ta reda på, i vilketdera hon gömt fotografien. Man
lade mig på soffan, jag bad om luft, fönstret öppnades och du
kom i tillfälle att kasta in din raket.»
»På vad sätt hjälpte den dig?»
»Den var viktigare än något annat. Då en kvinna tror, att
elden är lös i hennes hus, rusar hon instinktivt till den sak
hon värderar mest; det är en omotståndlig drift, och jag har
mer än en gång begagnat mig av den. En gift kvinna griper
sitt barn, en ogift sitt juvelskrin. Jag hade emellertid klart för
mig att den dam, i vars hus jag befann mig, inte värderade
någonting högre än det föremål vi voro på jakt efter; hon
skulle enligt all sannolikhet rusa i väg för att rädda det.
Brandsignalen var alldeles förträffligt gjord, och röken och
skriket utanför skulle verkat på nerver av stål. Hon gjorde
precis som jag trodde. Fotografien förvaras i ett gömställe
bakom en skjutbar panel alldeles ovanför ringledningsknappen
till höger. Hon var där i samma ögonblick man ropade
att elden var lös, och jag såg en skymt av den, då hon till
hälften drog fram den. Då jag ropade, att det var falskt
alarm, stoppade hon åter in den, tittade på raketen och rusade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
