- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
31

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DE RÖDHÅRIGAS FÖRENING.



Förra hösten kom jag en dag på besök till min vän
Sherlock Holmes och fann honom i livligt samtal med en äldre,
fetlagd herre med friskt, rödlett ansikte och eldrött hår. Jag
ämnade draga mig tillbaka med en ursäkt för att jag kom och
störde, då Holmes utan vidare krus drog mig in i rummet
och stängde dörren.

»Min kära Watson, du kunde aldrig komma lägligare»,
sade han hjärtligt.

»Jag var rädd för att du var upptagen.»

»Det är jag också, ivrigt upptagen.»

»Då kan jag ju vänta i rummet bredvid så länge.»

»Visst inte. Mr Wilson, den här herrn, min vän doktor
Watson, har deltagit i och hjälpt mig med många av mina
mest lyckade fall, och jag är säker på att han kommer att bli
mig till största nytta även i denna affär.»

Den korpulenta herrn reste sig till hälften från sin stol
med en liten kort bugning och kastade en frågande blick på
mig ur sina små, i fett inbäddade ögon.

»Sätt dig i soffan», sade Holmes, i det han åter sjönk ned
i länstolen och satte båda händernas fingerspetsar mot
varandra, såsom var hans vana, då han ville tänka skarpt över
något nytt mystiskt problem.

»Jag vet», återtog han, »att du, min kära Watson, delar
min förkärlek för allt, som är bisarrt och ligger utanför
vardagslivets enformiga och konventionella rutin. Du har visat,
hur du uppskattar det genom den entusiasm, varmed du
upptecknat och, du får förlåta mig uttrycket, förskönat så många
av mina små äventyr.»

»Ja, dina utredningar i brottmålsväg ha verkligen varit av
största intresse för mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free