Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - De rödhårigas förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igen nedslagna; vi trängde oss emellertid fram så gott vi
kunde och befunno oss snart inne på kontoret.»
»Vad ni nu meddelat, är högst intressant», sade Holmes,
då hans klient gjorde ett uppehåll och friskade upp sitt minne
med en väldig pris snus, »Fortsätt för all del er underhållande
berättelse.»
»Det fanns på byrån intet annat än ett par trästolar och
ett omålat bord, bakom vilket satt en liten herre med ännu
rödare hår än mitt. Han sade några ord åt varje kandidat,
som kom fram till bordet, och fann alltid något fel, som
gjorde dem olämpliga att fylla platsen. Det tycktes när allt kom
omkring inte vara någon lätt sak att få en ledig plats. Då vår
tur korn, tycktes emellertid den lilla herrn vara bättre stämd
mot mig än mot någon av de andra, och han stängde dörren
för att få tala några ord i enrum med oss.
’Detta är mr Jabez Wilson’, sade mitt biträde, ’och han är
villig att ta den lediga platsen i föreningen.’
’Han passar utomordentligt väl för den’, svarade den
andre. ’Han har just vad som fordras. Jag kan inte påminna mig
på länge ha sett något så vackert.’
Han tog ett steg tillbaka, lade huvudet på sned och
betraktade mitt hår så länge, att jag kände mig helt förlägen.
Därpå kom han hastigt fram, tryckte min hand och
gratulerade mig varmt till min goda lycka.
’Det skulle vara en orättvisa att tveka’, sade han. ’Ni får
emellertid ursäkta, att jag måste iakttaga ett försiktighetsmått.’
Därmed fattade han med båda händerna tag i mitt hår och
drog så hårt, att jag skrek av smärta.
’Ni har tårar i ögonen’, sade han och släppte håret, ’jag
ser att allt är som det skall vara. Vi måste vara försiktiga,
ser ni, ty vi ha två gånger låtit lura oss av peruker och en
gång av färg. Jag skulle kunna berätta er historier om
skomakarbeck, som skulle ge er avsmak för hela mänskligheten.’
Han gick fram till fönstret och ropade ut så högt han kunde,
att platsen var upptagen. Ett sorl, liksom ett stönande av
missräkning, hördes nedifrån, och folket började troppa av åt
olika håll, så att snart inte ett rött huvud syntes till mer än
mitt och den lilla mannens.
’Mitt namn är Duncan Ross’, sade han, ’och jag är själv en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
