- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
42

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löjlig. Nå, vad gjorde ni, då ni fann det här kortet på dörren?»

»Jag blev så förbluffad, att jag inte visste vad jag skulle
göra. Jag gjorde förfrågningar på kontoren runt omkring,
men ingen kunde ge mig några upplysningar. Till sist gick jag
till värden i huset, en bokförare, som bor på nedra botten, och
frågade, om han kunde säga mig vad som blivit av de
rödhårigas förening; han svarade, att han aldrig hört talas om
någon sådan förening. Jag frågade då, vem mr Duncan Ross
var; han sade, att han aldrig hört det namnet förut.»

’Vem var då herrn här i kontoret nummer fyra?’ frågade
jag värden.

’Vafalls, den rödhåriga herrn?’

’Ja.’

’Åh’, svarade värden, ’han hette William Morris. Han var
advokat och begagnade ert kontor endast för tillfället, tills
hanis egen nya lokal skulle bli färdig. Han flyttade i går.’

’Var kan jag träffa honom?’ frågade jag.

’I hans nya lokal, naturligtvis. Han gav mig adressen, King
Edward Street, nummer sjutton, nära St. Paulskyrkan.’

Jag begav mig genast i väg, men då jag kom till den
uppgivna adressen, befanns det vara en fabrik för kirurgiska
instrument, och ingen människa där hade nånsin hört talas
varken om mr William Morriis eller mr Duncan Ross.»

»Vad tog ni er då till?» frågade Holmes.

»Jag gick hem till mig och rådgjorde med mitt biträde. Men
han kunde inte hjälpa mig på något sätt, han sade endast, att
om jag bara gav mig till tåls, så skulle jag nog få något
meddelande med posten. Men det kunde jag inte nöja mig med,
mr Holmes; jag ämnade inte utan vidare låta lura mig på en
så god plats, och som jag hade hört, att ni är god nog och
hjälper stackare, som behöva råd, så gick jag direkt hit.»

»Och det gjorde ni fullkomligt rätt i», sade Holmes. »Er
sak är högst ovanlig, och det skall bli mig ett nöje att söka
utreda den. Av vad ni berättat för mig anser jag det möjligt,
att något mycket allvarsammare står i samband med denna
sak, än vad som skulle kunna synas vid första påseendet.»

»Ja, det är allvarsamt nog att ha förlorat fyra pund i
veckan», sade mr Jabez Wilson.

»Vad er personligen angår», sade Holmes, »kan jag inte
inse, att ni har några klagomål att anföra mot denna högst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free