Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - De rödhårigas förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en av de stora pulsådrorna för Citys trafik i norr och väster.
Körvägen var blockerad av den ofantliga ström av åkdon, som
i en dubbel linje brusade uppför och utför denna stråkväg,
under det trottoarerna voro svarta av en myllrande, jäktande
skara fotgängare. Det var svårt att fatta, att denna rad av
eleganta butiker och ståtliga affärslokaler verkligen på andra
sidan stötte till det förfallna, allt liv saknande torg vi nyss
lämnat.
»Låt mig nu se», sade Holmes, i det han stannade vid
hörnet och såg framåt husraden, »jag skulle gärna vilja komma
ihåg, i vilken ordning husen här ligga. Att ha London på mina
fem fingrar är, som du vet, en av mina favoritidéer. Där ha
vi nu Mortimers cigarrbutik, ett litet tidningskontor.
Coburg-filialen av City och Suburban Bank, Vegetarianrestaurangen
och Mc Farlanes stora vagnaffär. Därmed ha vi kommit över
till nästa kvarter. Och nu, doktor, ha vi gjort vårt arbete, så
att det är tid på att vi få litet rekreation. En kopp kaffe och
en smörgås, och sedan bege vi oss rakt in i musikens värld,
där allt är ljuvhet och härlighet och harmoni, och där inga
rödhåriga klienter komma och tråka ut oss med sina gåtor.»
Min vän var en entusiastisk musiker och icke blott själv en
verkligt framstående exekutör, utan även en kompositör av
icke vanlig förtjänst. Hela eftermiddagen satt han på sin
orkesterplats i den fullkomligaste lycka och entusiasm och slog
sakta takten med sina långa, smala fingrar; kring hans mun
lekte ett småleende, och hans trånande, drömmande ögon voro
så olika ögonen hos Holmes spårhunden, Holmes, den obevekliga,
skarpsinniga, snabba kriminalagenten, som det gärna var
möjligt att tänka sig. I hans egendomliga karaktär framträdde
omväxlande dubbelnaturen, och hans ytterliga noggrannhet
och skärpa voro, som jag ofta tänkt, reaktionen mot de
poetiska och drömmande sinnesstämningar, som ibland voro
förhärskande hos honom. Svängningen i hans natur förde honom
från ytterlig slapphet till överväldigande energi, och som jag
väl visste, var han aldrig så verkligt fruktansvärd, som då han
under hela dagar hade suttit och sträckt sig i sin länstol och
improviserat på fiolen eller fördjupat sig i läsningen av någon
gammal lunta.
Det var då lusten att jaga efter brottslingar hastigt kom på
honom och som hans lysande förmåga av skarpsinnigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
