- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
47

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

resonemang ofta stegrades ända till intuition; de, som då voro
obekanta med hans metoder, brukade se misstänksamt på
honom som på en man, vars insikter icke voro en vanlig dödlig
människas. Då jag såg honom så helt fördjupad i musiken i
St. James Hall denna eftermiddag, kände jag att farliga tider
nu stundade för dem, som han hade föresatt sig att jaga ända
till det yttersta.

»Du vill väl nu gå hem, doktor?» sade han, då vi kommo ut.

»Ja, det vore nog bäst.»

»Och jag har litet att uträtta, som kommer att ta ett par
timmar. Den här affären vid Coburg Square är allvarsam.»

»Varför allvarsam?»

»Jo, man tänker begå ett svårt brott, men jag har alla skäl
att tro, att vi ska komma lagom för att förebygga det. Men att
vi i dag ha lördag, är till någon del hindersamt. Jag kommer
att behöva din hjälp senare i afton.»

»Hur dags?»

»Klockan tio är tids nog.»

»Jag skall vara vid Bakerstreet klockan tio.»

»Det är bra. Men det var sant, det kanske kan bli någon
fara förknippad med saken, bäst därför att du stoppar din
officersrevolver i fickan.» Han vinkade med handen och var
på ett ögonblick försvunnen bland folkhopen.

Jag vågar tro, att jag icke är mera inskränkt än andra
människor, men jag kände mig alltid nedtryckt av en känsla av
min egen dumhet, då jag hade att göra med Sherlock Holmes.
Här hade jag nu hört, vad han hört, och sett, ved han sett, och
av hans ord framgick, att han klart såg, icke blott vad som
hade hänt, utan även vad som skulle hända, under det att för
mig hela saken ännu var förvirrad och högst besynnerlig.
Under det jag åkte hem till Kensington, övertänkte jag hela
saken, från och med den besynnerliga historien om den
rödhåriga avskrivaren av Encyclopedia Britannica till och med
besöket i Saxe Coburg Square och de besynnerliga ord Holmes
yttrade till mig, då vi skildes. Vad var det för en nattlig
expedition, och varför skulle jag komma beväpnad? Vart skulle
vi gå och vad skulle vi göra? Jag hade fått en vink av
Holmes, att det skägglösa pantlånarbiträdet var en farlig karl
och en som kunde spela ett både djupt och djärvt anlagt spel.
Jag försökte med mycket huvudbry att lösa gåtan men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free