- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
48

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppgav slutligen försöket i förtvivlan och föresatte mig att
glömma hela saken, tills aftonen skulle komma med en förklaring.

Klockan var en kvart över nio, då jag lämnade min bostad,
tog vägen tvärs över Hyde Park och vidare genom
Oxfordstreet och in på Bakerstreet. Två droskor höllo utanför, och
då jag kom in i förstugan, hörde jag röster uppifrån. Då jag
kom in, fann jag Holmes i livligt samtal med två herrar, i en
av vilka jag kände igen Peter Jones, den officiella
polisagenten, under det att den andra var en lång, mager, surmulen
herre med skinande cylinder och pinsamt korrekt redingote.

»Så där ja, nu är vårt sällskap fulltaligt!» sade Holmes, i
det han knäppte kavajen och tog ned sin massiva ridpiska
från klädhängaren. »Watson, om jag inte misstar mig, känner
du redan mr Jones från Scotland Yard. Låt mig presentera
dig för mr Merryweather, som kommer att göra oss sällskap
under aftonens äventyr.»

»Vi ska jaga parvis igen, doktor, förstår ni», sade Jones på
sitt viktiga sätt. »Vår vän här är en märkvärdig man att
kunna sätta en jakt i gång. Allt vad han behöver, är en
gammal van hund för att hjälpa honom att fånga villebrådet.»

»Jag hoppas bara att vi inte återvända tomhänta från
jakten», sade mr Merryweather dystert.

»Ni kan tryggt lita på mr Holmes», sade polisagenten
nedlåtande. »Han har sina egna små metoder, som, må han
förlåta mig, att jag säger det, endast äro litet för teoretiska och
fantastiska, men han har gott gry i sig att bli en detektiv. Det
är inte för mycket sagt, att han ett par gånger, såsom vid
Sholtomordet och Agraskatten, kommit den rätta lösningen
närmare än de officiella detektiverna.»

»Åh, säger ni det, mr Jones, så är ju allt i sin ordning», sade
den främmande herrn aktningsfullt. »Men i alla fall måste
jag erkänna, att jag saknar mitt spelparti; det är den första
lördagskväll på tjugusju år, som jag inte fått mitt parti
whist.»

»Jag skulle tro att ni kommer att finna», sade Sherlock
Holmes, »att ni i afton spelar om en större insats, än ni nånsin
gjort, och att spelet blir mera spännande. För er, mr
Merryweather, blir insatsen omkring trettiotusen pund, och för er,
mr Jones, blir den en man, som ni länge önskat få i ert våld.»

»John Clay, mördaren, förfalskaren och utprånglaren av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free