Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - De rödhårigas förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tredje dörr, in i ett stort valv eller källare, som var
alldeles fullt av uppstaplade stora packkorgar och massiva
lårar.
»Ni tyckas då inte vara särdeles sårbara ovanifrån», sade
Holmes i det han höll upp lyktan och såg sig omkring.
»Inte heller underifrån», sade mr Merryweather och stötte
sin käpp flera gånger mot stenhällarna, med vilka golvet var
belagt. »Men vad vill det här säga, det låter ju alldeles
ihåligt!» sade han och såg förvånad upp.
»Jag måste be er vara litet tystare», sade Holmes strängt.
»Ni har redan satt hela vår expedition och dess framgång på
spel. Kanske jag får be er vara så god och sätta er på en av
de där lårarna och sedan inte blanda er i saken.»
Den högtidliga mr Merryweather slog sig ned på en låda
och såg högst sårad ut, medan mr Holmes föll på knä på
golvet och med tillhjälp av lyktan och ett förstoringsglas
började noggrant undersöka springorna mellan golvstenarna.
Några sekunders undersökning var nog för honom, ty han
reste sig åter skyndsamt upp och stoppade förstoringsglaset i
fickan.
»Vi ha åtminstone en timme att vänta», sade han, »ty de
kunna knappast företaga något, förrän den goda pantlånaren
krupit till kojs. Men då kommer man nog inte att förlora en
minut, ty ju förr man börjar, desto längre tid får man sedan
på sig att undkomma. Vi befinna oss för närvarande, som du
utan tvivel gissat, Watson, i källaren till Cityfilialen av en av
Londons största banker. Mr Merryweather är direktör vid det
här bankkontoret, och han kan förklara för dig, varför
Londons djärvaste brottslingar för ögonblicket äro djupt
intresserade för denna källare.»
»Det är vårt franska guld», viskade direktören. »Vi ha
redan fått flera varningar, att ett attentat var i görningen.»
»Ert franska guld?»
»Ja, för några månader sedan önskade vi stärka vår kassa
och lånade därför trettiotusen napoleoner av franska banken.
Det har dunstat ut, att vi inte haft orsak att packa upp
pengarna och att de ännu förvaras i vårt kassavalv. Den låda jag
sitter på innehåller två tusen napoleoner, packade med
mellanlägg av stanniolpapper. Vår metalliska valuta är för
närvarande mycket större, än vi vanligen hålla oss med på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
