- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
53

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Tre man vänta på honom utanför porten», upplyste
Holmes.

»Verkligen? Ni tycks ha gjort saken fullkomligt. Jag måste
gratulera er.»

»Och jag er. Er rödhåriga idé var ny och mycket
effektiv.»

»Ni får nog se er kamrat snart igen», sade Jones. »Han
är kvickare att krypa ned i hål än jag. Håll fram händerna,
medan jag sätter på de här små prydnaderna.»

»Jag anhåller att ni inte vidrör mig med era smutsiga
labbar», yttrade vår fånge, då handbojorna sattes på honom.
»Ni vet kanske inte att jag har kungligt blod i ådrorna. Var
även så god och kalla mig ’sir’ och säg ’var så god’, då ni
tilltalar mig.»

»Alldeles riktigt!» sade Jones och stirrade småskrattande
på honom. »Vill ni nu vara så god, sir, och marschera uppför
trapporna, så att vi kunna få en droska och föra ens höghet
till polisstationen.»

»Det där låter bättre», sade John Clay nedlåtande, och med
en artig bugning för oss andra tre gick han lugnt sin väg
under detektivens bevakning.

»Sannerligen jag vet, mr Holmes», sade mr Merryweather,
då vi följde efter dem upp ur källaren, »hur banken skall
kunna nog tacka och vedergälla er. Det lider intet tvivel att
ni upptäckt och så fullständigt som möjligt gjort om intet ett
av de djärvaste försök till bankstölder jag någonsin hört
omtalas.»

»Jag hade själv en gås oplockad med John Clay», sade
Holmes. »Vad nu den här saken angår, så har jag haft
några små utgifter, som jag väntar att banken ersätter, för
övrigt är jag mer än väl betald genom den erfarenhet jag
vunnit, som väl i många avseenden kan kallas enastående, och
genom att få höra den i sanning högst märkliga historien om
de rödhårigas förening.

*



»Du förstår, Watson», förklarade han senare, då vi fram
på småtimmarna sutto vid ett glas visky och sodavatten
hemma hos honom, »det var alldeles tydligt från första början,
att det enda tänkbara ändamålet med denna tämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free