- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
61

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ni har nu förklarat mig er ställning mycket tydligt», sade
Holmes. »Det här är min vän, doktor Watson, och ni kan
tala lika fritt inför honom som inför mig. Berätta oss nu allt,
om ert förhållande till mr Hosmer Angel.»

En rodnad flög över miss Sutherlands ansikte och hon satt
och plockade nervöst på fransen till sin jaquette. »Jag
träffade honom första gången på gasledningsarbetarnas bal»,
sade hon. »De brukade skicka min far biljetter, medan han
levde; även sedan har man alltid kommit ihåg oss och
skickat min mor biljetter. Min styvfar ville inte att vi skulle gå,
han ville aldrig att vi skulle gå någonstans; han kunde bli
alldeles ursinnig, bara om jag ville följa med på en utflykt
med söndagsskolan. Men den här gången föresatte jag mig,
att jag skulle gå, ty vad rätt hade han att förbjuda mig det?
Han sa’ att människorna, som besökte balen, inte voro goda
nog för oss att umgås med, fast alla min fars gamla vänner
voro där. Och han sa’, att jag inte hade någon passande
toalett, fast jag hade min splitter nya purpurröda
plyschklänning, som aldrig varit ur lådan en gång. Slutligen, då
inga invändningar hjälpte, reste han till Frankrike i
affärer för firman, men vi gingo på balen, min mor och jag och
mr Hardy, vår gamla verkmästare, och det var där jag lärde
känna mr Hosmer Angel.»

»Jag förmodar», sade Holmes, »att mr Windibank vid sin
återkomst från Frankrike blev mycket förargad över att ni
gått på balen?»

»Nej, bevars, han visade sig i så fall riktigt hygglig. Jag
minns att han skrattade, ryckte på axlarna och sa’, att det inte
var värt att neka en kvinna något, för hon förstod ändå att
driva sin vilja igenom.»

»Jag förstår. Det var alltså på gasledningsarbetarnas bal ni
lärde känna en herre vid namn Hosmer Angel?»

»Ja, jag gjorde hans bekantskap den aftonen, och dagen
därpå gjorde han oss en visit för att höra efter, om vi
kommit hem ordentligt. Sedan träffade vi honom — ja, det vill
säga, jag träffade honom två gånger; men så kom min
styvfar hem igen, så att mr Hosmer Angel inte längre kunde göra
oss några besök.»

»Inte?»

»Nej, min styvfar ville inte veta av något sådant, förstår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free