- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
64

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den försvunna brudgummen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi, min mor och jag, kommo först fram till kyrkan, och då
även droskan anlände, väntade vi att få se honom stiga ur;
då ingen kom, gick kusken ned från bocken för att se efter —
men det fanns ingen i vagnen! Kusken sade att han omöjligt
kunde förstå, vad som blivit av herrn, för han hade med sina
egna ögon sett honom stiga upp. Det var i fredags, mr Holmes,
och sedan dess har jag varken sett Hosmer eller hört något,
som kan ge någon upplysning om, vart han tagit vägen.»

»Det förefaller mig som om ni blivit synnerligen skamlöst
behandlad», sade Holmes.

»Åh visst inte, sir! Han var alldeles för god och öm för att
lämna mig på sådant sätt. Hela morgonen upprepade han för
mig, att vad än måtte hända, skulle jag förbli honom trogen,
och att om något oförutsett inträffade, som skilde oss åt, skulle
jag alltid komma ihåg, att jag var bunden vid honom och att
han förr eller senare skulle komma och uppfordra mig att
infria mitt löfte. Detta kunde tyckas ett besynnerligt tal på en
bröllopsmorgon, men vad som sedan hänt har visat, att det låg
mening under orden.»

»Det gör det verkligen. Er egen åsikt är således, att någon
oförutsedd olycka träffat honom?»

»Ja, jag tror att han förutsåg någon fara, eljest skulle han
inte ha talat så, och att vad han förutsåg verkligen
inträffade.»

»Nå, men har ni ingen idé om vad det kan ha varit?»

»Nej, inte alls.»

»Ännu en fråga. Hur tog er mor saken?»

»Hon blev mycket ond och sade, att jag aldrig mer fick
nämna mr Angels namn.»

»Och er styvfar? Talade ni om det för honom?»

»Ja, och han tycktes liksom jag tro, att något hade hänt
Hosmer och att jag skulle få höra av honom igen. Ty, som han
sade, vad intresse kunde någon ha av att föra mig till
kyrkdörren och sedan lämna mig? Om han nu hade lånat mina
pengar eller om han hade gift sig med mig och fått laglig rätt
att förfoga över mina pengar, så kunde det åtminstone ha
funnits ett skäl; men Hosmer befann sig i en ekonomiskt fullkomligt
oberoende ställning och brydde sig inte det allra minsta
om min lilla förmögenhet. Men vad i all världen kan ha hänt
honom, och varför kan han inte skriva? Åh, jag känner mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free