- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
71

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de äro allesammans maskinskrivna, och i vart och ett av dem
äro inte blott alla e suddiga och alla r nästan i saknad av den
nedre delen, utan om ni vill vara så god och begagna mitt
förstoringsglas, så upptäcker ni även alla de fjorton andra
egendomligheterna jag omnämnt.»

Mr Windibank sprang upp och tog sin hatt. »Jag kan
verkligen inte sitta och öda bort min tid på ett sådant fantastiskt
prat, mr Holmes», sade han. »Kan ni fånga mannen, så fånga
honom och låt mig veta, då ni gjort det.»

»Mer än gärna», sade Holmes och gick fram och vred om
nyckeln i dörren. »Jag underrättar er härmed om att jag
fångat honom.»

»Vad för något! Var då?» skrek mr Windibank, bleknande
ända till läpparna, och såg sig omkring som en råtta i en fälla.

»Å, det tjänar verkligen ingenting till», sade Holmes med
retsamt lugn, »det är inte värt ni söker förneka det, mr
Windibank! Det är alltför påtagligt, och det var en mycket dålig
komplimang, då ni sade, att det var omöjligt för mig att lösa
en så enkel fråga. — Det var rätt! Sitt ned och låt oss språka
om saken.»

Mr Windibank sjönk ned i en stol med askgrått ansikte och
svettdroppar på pannan.

»Det... det är en sak, som inte kan dragas inför rätta»,
stammade han.

»Jag fruktar tyvärr, att så är förhållandet. Men oss
emellan sagt, är det ett av de grymmaste, mest själviska, hjärtlösa
och lumpna knep jag någonsin haft att göra med. Låtom oss
nu blicka tillbaka på händelsernas gång, och ni får motsäga
mig, om jag tar fel.»

Mannen satt hopkrupen i stolen, med huvudet nedsjunket
mot bröstet, och såg ut att vara alldeles förkrossad. Holmes
lade upp fötterna på hörnet av kaminkransen, och lutande sig
tillbaka i istolen, med händerna i fickorna, tycktes han tala
mera för sig själv än till oss.

»Mannen i fråga gifte sig med en kvinna mycket äldre än
han för hennes pengars skull», sade Holmes, »och han hade
därjämte nyttjanderätten till dotterns förmögenhet, så länge
hon bodde hemma hos dem. Det var en ganska ansenlig
summa för folk i deras ställning, och förlusten av dotterns pengar
skulle ha gjort en betydlig skillnad. Det var väl värt en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free