- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
80

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spåren av tvivel, som möjligen kunnat finnas hos coronerns
jury.»

»Det var ju en fullkomlig bekännelse!» utbrast jag.

»Nej, det var det inte, ty den åtföljdes av ett bedyrande
om hans oskuld.»

»Det var åtminstone ett högst olyckligt yttrande efter en
sådan massa komprometterande «saker.»

»Tvärtom», sade Holmes, »det är en av de få ljuspunkter
jag för närvarande kan upptäcka i detta mörker. Hur
oskyldig han än må vara, kunde han inte vara en sådan idiot att
inte inse, att förhållandena talade mycket svårt mot honom.
Om han hade visat sig förvånad över sitt häktande eller
låtsat harm, skulle jag ansett det högeligen misstänkt, emedan
en sådan förvåning och harm inte skulle varit naturliga
under dylika förhållanden, om de än kunna förefalla som det
klokaste handlingssättet för en man, som söker dölja sitt brott.
Den rättframhet, varmed han fann sig i situationen, visar att
han antingen är oskyldig eller en man med stor
självbehärskning och kraft. Vad angår hans yttrande, att hans häktande
inte var mer än han förtjänt, var det inte heller onaturligt,
om du betänker, att han stod vid sin fars lik, och att han
otvivelaktigt samma dag hade glömt sin sonliga plikt ända
därhän att utbyta vreda ord med fadern, ja till och med gått så
långt, enligt den lilla flickans i så hög grad viktiga
vittnesmål, att han lyft handen liksom för att slå honom. Den
självförebråelse och ånger, som uppenbara sig i hans
yttrande, synas mig snarare vara tecken till ett sunt själstillstånd
än ett brottsligt medvetande.»

Jag skakade på huvudet. »Mången har blivit hängd på
mycket svagare bevis än så», sade jag.

»Det är sant, men så har också mången blivit orättvist
hängd.»

»Nå, hur förklarar den unga mannen själv saken?»

»Jag är rädd för att hans berättelse inte är mycket
uppmuntrande för hans vänner, fast den innehåller ett par
mycket betydelsefulla punkter. Du finner hans redogörelse här
och kan själv läsa den.»

Han tog bland sina papper fram ett nummer av den lokala
Herefordshiretidningen och pekade på det ställe, som
innehöll den olyckliga unga mannens berättelse om vad som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free