- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
81

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tilldragit sig. Jag satte mig tillrätta i hörnet och läste mycket
uppmärksamt följande:

»Mr James McCarthy, den avlidnes enda son, uppropades
därpå och avlade följande vittnesmål:

’Jag hade varit bort från hemmet tre dagar på ett besök
i Bristol och återvände på måndag morgon d. 3 dennes. Min
far var inte hemma för tillfället, och tjänstflickan
underrättade mig om att han hade farit in till Ross tillsammans med
stalldrängen, John Cobb. Kort efter min hemkomst hörde jag
hans vagn rulla in på gården, och genom fönstret såg jag
honom stiga ur och hastigt gå bort igen, men åt vilket håll
kunde jag inte se. Jag tog då min bössa och gick sakta åt
Boscombesjön för att besöka kaningården, som ligger på andra
sidan. På vägen mötte jag William Cowder, skogvaktaren,
såsom han redan vittnat, men han misstar sig, då han tror, att
jag följde efter min far; jag hade nämligen inte en aning om
att han var framför mig.

Då jag hunnit på ungefär hundra stegs avstånd från sjön,
hörde jag ropet »ku-i-!», som var den vanliga signalen
mellan min far och mig. Jag skyndade då på mina steg och fann
honom stående vid sjön. Han syntes mycket överraskad av
att få se mig och frågade tämligen förargad, vad jag hade
där att göra. Därpå följde ett samtal, som ledde till en
häftig ordväxling och nästan slagsmål, för min far hade ett
ytterst våldsamt lynne. Då jag märkte, att han inte längre
kunde lägga band på sig, gick jag ifrån honom och vände om
hem. Men jag hade knappast gått några hundra fot, då jag
hörde ett rysligt skrik bakom mig, som kom mig att springa
tillbaka. Jag fann min far döende på marken med ett
förfärligt sår i huvudet; jag kastade från mig bössan och tog
honom i mina armar, men han dog nästan genast. Jag
knäböjde bredvid honom under några ögonblick och gick
därpå till mr Turners parkvaktare, som bodde närmast platsen,
för att be om hjälp. Jag såg ingen människa i min fars
närhet, då jag andra gången kom fram till honom, och jag har
inte en aning om, hur han blev sårad; ty fastän han inte var
mycket omtyckt i trakten på grund av sitt något kalla och
frånstötande sätt, hade han, såvitt jag vet, ingen verklig
fiende.’

Coronern: ’Yttrade inte er far något, innan han dog?’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free