Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det hemlighetsfulla mordet vid skogssjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Hur långt från den döende låg det?’
’Trettio eller fyrtio fot.’
’Och hur långt från skogsbrynet?’
’Ungefär lika långt.’
’Det försvann således, medan ni var på endast trettio eller
fyrtio fots avstånd?’
’Ja, men jag stod med ryggen vänd mot det.’
Därmed var förhöret med detta vittne slut.» — —
»Jag ser», sade jag, »att coronern i sina slutanmärkningar
var ganska sträng mot unga McCarthy. Han fäster
uppmärksamheten på det orimliga i att fadern skulle ha givit sonen
sin signal, innan han ännu sett honom, och påpekar hans
vägran att ge några detaljer om samtalet med fadern och även
hans besynnerliga uppgifter om de ord fadern mumlade, strax
innan han dog. Allt detta vittnade, som han anmärkte, starkt
mot sonen.»
Holmes skrattade sakta för sig själv och sträckte ut sig på
soffan i kupén.
»Både du och coronern», sade han, »ha gjort er besvär att
ta fasta just på de punkter, som äro mest till den unga
mannens fördel. Förstår du inte, att du än tillägger honom för
litet, än för mycket fantasi, för litet om han inte kunde hitta
på en orsak till tvisten, som skulle stämma jurymännen till
hans fördel, för mycket om han på rak arm uppfann något
så besynnerligt som den döendes halvviskade ord om »en
råtta» och händelsen med det försvinnande klädesplagget. Nej,
min vän, jag kommer att undersöka den här saken ur den
synpunkten, att den unga mannen talat sanning, så få vi se,
vart det antagandet leder oss. Men här har jag min fickupplaga
av Petrarca, och nu tänker jag inte tala ett ord mer om
den här saken, förrän vi äro på ort och ställe. Vi ta lunch i
Swindon och jag ser, att vi är där om tjugu minuter.»
Klockan var nära fyra, då vi äntligen voro framme i den
nätta lilla staden Ross. På perrongen mottogos vi av en lång
och mager karl med en i högsta grad slug och listig fysionomi.
Trots hans ljusbruna resrock och läderdamasker, som han
bar med skyldig hänsyn till den lantliga omgivningen, kände
jag med lätthet igen mr Lestrade vid den officiella polisen i
Scotland Yard. Tillsammans med honom åkte vi till hotellet
»Herefords Vapen», där ett rum beställts för vår räkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
