- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
84

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag har sagt till om en vagn», sade Lestrade, medan vi
drucko te. »Jag känner er energiska natur och visste, att
ni inte skulle bli nöjd, förrän ni varit på platsen för
brottet.»

»Det var mycket hyggligt och artigt av er», svarade
Holmes. »Men det är en sak, som helt och hållet beror på
barometern.»

Lestrade såg förvånad ut. »Jag förstår inte riktigt», sade
han.

»Jag ser, att barometern visar på stadigt väder och att det
är vindstilla och inte ett moln på himmeln. Jag har här ett
fodral fullt med cigarretter, som behöva rökas, och soffan här
är mycket bättre än de ohyggliga saker man vanligen finner
på sådana där gästgivargårdar på landet. Det är inte troligt
att jag kommer att begagna vagnen i afton.»

Lestrade skrattade överseende. »Ni har utan tvivel redan
dragit era slutsatser genom tidningarna», sade han. »Saken är
klar som dagen, och ju mer man tränger in i den, desto
enklare blir den. Men man kan naturligtvis inte säga nej till en
ung dam, därtill en så bestämd som miss Turner. Hon hade
hört talas om er och ville höra er åsikt om saken, fast jag
upprepade för henne, att ni inte kunde göra något, som inte
jag redan gjort... Men för tusan, här kommer ju hennes
vagn.»

Han hade knappast talat till slut, förrän en av de
vackraste kvinnor jag någonsin sett kom inrusande i rummet, med
sina blå ögon glänsande av sinnesrörelse, läpparna
halvöppna, en varm rodnad på kinderna och all naturlig
tillbakadragenhet givande vika för en allt annat överväldigande
sinnesrörelse och ängslan.

»Å, mr Sherlock Holmes!» utropade hon, i det hennes blick
flög från den ene till den andre av oss och slutligen med en
kvinnas snabba aning stannade på Holmes. »Jag är så glad
över att ni kommit. Jag har åkt hit enkom för att få säga er
det. Jag vet, att James inte är brottslig, jag vet det säkert
och ville, att ni skulle börja ert arbete med kännedom, även
ni, om detta förhållande. Tvivla aldrig därpå för ett
ögonblick. Vi ha känt varandra, sedan vi voro små barn, och jag
känner hans fel såsom ingen annan; men han är alldeles för
god och ömhjärtad att vilja göra ens en fluga något ont.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free