- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
86

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Doktorn?»

»Ja, har ni inte hört? Min far har sedan flera år tillbaka
inte varit stark, och den här sorgliga tilldragelsen har alldeles
nedbrutit honom. Han har måst intaga »sängen, och doktor
Willows säger, att det är alldeles slut med honom och att hans
nervsystem är förstört. Mr McCarthy var den enda person i
livet, som känt min far under hans unga dagar i Victoria.»

»Åh, i Victoria! Det är av vikt.»

»Ja, vid gruvorna.»

»Alldeles, vid guldgruvorna, där jag hört, att er far
förtjänade sin förmögenhet.»

»Ja, så förhåller det isig.»

»Tack, miss Turner, ni har varit mig till stor hjälp.»

»Ni lovar ju att underrätta mig, om ni har något nytt att
meddela i morgon. Jag förmodar, att ni ämnar besöka James i
fängelset. Om ni gör det, mr Holmes, så var god och säg
honom att jag vet, att han är oskyldig.»

»Det lovar jag, miss Turner.»

»Nu måste jag gå, ty min far är mycket sjuk och saknar
mig så svårt, då jag lämnar honom. Adjö, mr Holmes, och
Gud hjälpe er i era undersökningar!» Hon skyndade ut ur
rummet lika häftigt som hon kommit, och vi hörde hennes
vagn rulla bort.

»Jag riktigt blygs över er, Holmes», sade Lestrade med
mycken värdighet efter några ögonblicks tystnad. »Varför
väcka förhoppningar, »som alldeles säkert komma att svikas?
Jag är just inte så vek av mig, men det här kallar jag
verkligen grymt.»

»Jag tror mig vara i stånd att få James McCarthy frikänd»,
sade Holmes. »Har ni något tillståndsbevis att besöka honom
i häktet?»

»Ja, men endast för er och mig.»

»Då tror jag, att jag ändrar mitt beslut att inte gå ut i
afton. Ha vi ännu tid på oss att följa med ett tåg till Hereford
och besöka honom i afton?»

»Ja, god tid.»

»Låt oss då göra det. Watson, jag är rädd att det blir litet
långsamt för dig, men jag blir endast borta ett par timmar.»

Jag följde dem till stationen och promenerade sedan utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free