- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
88

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemlighetsfulla och osannolika omständigheter utgjorde icke hela
händelsen? Jag förvånade mig alls icke över Lestrades ståndpunkt
i frågan, och likväl hade jag så stort förtroende till Holmes’
skarpsynthet, att jag icke kunde förlora allt hopp, så länge
varje ny upptäckt syntes stärka hans övertygelse om unga
McCarthys oskuld.

Det var sent, då Holmes återvände. Han var ensam, ty
Lestrade bodde privat ute i staden.

»Barometern står högt ännu», anmärkte Holmes, i det han
slog sig ned. »Det är av största vikt, att intet regn faller, tills
vi hunnit undersökt marken på mordplatsen. Å andra sidan
måste man vid ett så fint arbete som detta vara fullkomligt
utvilad, och därför ville jag inte ta itu med det strax efter en
lång och tröttande järnvägsresa. Jag har träffat unga
McCarthy.»

»Och vad fick du veta av honom?» frågade jag.

»Ingenting.»

»Kunde han inte kasta något ljus över saken?»

»Nej, inte det minsta. Jag var först böjd för att tro, att han
visste, vem gärningsmannen var, och ville skydda honom, men
nu är jag övertygad om, att saken är inte mindre gåtlik för
honom än för alla andra. Särdeles kvicktänkt är han inte,
ehuru han har ett mycket gott och fördelaktigt yttre och även,
skulle jag tro, är en hederlig och ofördärvad ung man.»

»Men inte måtte han ha mycket smak», sade jag, »om det
verkligen är förhållandet, att han var obenägen för att gifta
sig med en så förtjusande ung dam som denna miss Turner.»

»Å, den saken står i samband med en ganska obehaglig
historia. Den unga mannen är alldeles vansinnigt förälskad i
miss Turner; men för två år sedan, då han var bara pojken
ännu och inte kände henne riktigt — hon hade nämligen varit
borta fem år i en flickpension — råkade den idioten i klorna
på en uppasserska i Bristol och lät övertala sig att gifta sig
med henne. Ingen vet ett ord om den saken, men du kan
förstå, vilka kval det måste ha varit för honom att oupphörligt
höra förebråelser för att han inte friade, något som han gärna
skulle ha uppoffrat allt för att kunna göra, men som han ju
visste var absolut omöjligt. Det var i ren förtvivlan däröver
som han lyfte upp sina händer, då hans far under deras sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free