Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det hemlighetsfulla mordet vid skogssjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den man jag beskrev alldeles nyss.»
»Men vem är han?»
»Det är nog inte svårt att få reda på; den här trakten är
inte så tätt befolkad, att det bör kunna bli någon svårighet.»
Lestrade ryckte på axlarna. — »Jag är en praktisk karl,
jag kan verkligen inte fara land och rike omkring och söka
efter en herre, som är vänsterhänt och haltar på ena benet.
Jag skulle bli utskrattad i Scotland Yard.»
»Som ni vill», sade Holmes. »Jag har nu emellertid givit er
ett tillfälle i händerna ... Men nu ä’ vi framme vid er bostad.
Adjö! Jag skriver några rader, innan jag reser.»
Efter att ha lämnat Lestrade vid hans port körde vi till vårt
hotell, där lunch redan var framdukad. Holmes var tyst och
tankfull, med en plågad min som när man befinner sig i ett
brydsamt läge och icke kan fatta sitt beslut.
»Kom hit, Watson», sade han, då bordet var avdukat, »sätt
dig här i stolen och låt mig hålla en liten föreläsning för dig.
Jag vet inte riktigt, hur jag skall göra, och skulle gärna vilja
ha ditt råd. Tänd en cigarr och låt sedan mig utlägga mitt
ämne.»
»Jag är idel öra.»
»Nåväl, vad beträffar det här mordet, så finns det i unga
McCarthys berättelse två punkter, som ögonblickligen väckte
vår uppmärksamhet, fast med den skillnaden, att de tycktes
mig vara till hans fördel, men gjorde dig stämd mot honom.
Det ena var, att hans far skulle ha ropat ’ku-i-i!’, innan han
sett honom, det andra var den döendes besynnerliga mummel
om a rat. Han mumlade flera ord, men endast dessa
uppfattades av hans son. Nu måste vår undersökning utgå från dessa
två punkter, och vi vilja börja med att antaga, att sonens
berättelse är sann.»
»Nå, hur förhåller det sig då med detta ’ku-i-i!’?»
»Det kan tydligen inte ha varit avsett för sonen. Sonen var,
så vitt fadern visste, i Bristol, och det var av en ren slump han
befann sig inom hörhåll. Detta ’ku-i-i!’ var ämnat att väcka
den persons, vem han nu kunde vara, uppmärksamhet, med
vilken han hade avtalat ett möte. Men ’ku-i-i’ är ett speciellt
australiskt rop odh begagnas i Australien, så att det finns stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
