Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - De fem apelsinkärnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag gjorde som han befallt, och då advokaten kom, skickade
farbror bud på mig att komma upp till honom. Elden
brann muntert och en massa svart, lätt aska visade, att
papper blivit uppbränt; skrinet, som jag nyss nämnt, stod öppet
och tomt bredvid eldstaden. Då jag kastade en blick på det,
märkte jag till min stora förvåning, att bokstaven K var
målad tre gånger på locket, på samma sätt som på det kuvert,
som kommit på morgonen.
’Jag önskar, John, att du skall bevittna mitt testamente’,
sade min farbror. ’Jag lämnar min förmögenhet med alla dess
förmåner och olägenheter till min bror, din far, som förmodligen
sedan i sin tur ger den åt dig. Kan du njuta den i frid
och ro, då är allt gott och väl. Men finner du, att du inte kan
det, så lyd mitt råd, min gosse, och ge rikedomen åt din
värsta dödsfiende. Det gör mig ont att ge dig en så tvetydig
gåva, men jag kan inte veta på förhand, hur sakerna komma
att gestalta sig. Var nu god och skriv under det här papperet,
där mr Fordham visar att din namnteckning skall stå.’
Jag skrev under papperet, och juristen tog det med sig, då
han gick. Den besynnerliga saken gjorde, som ni lätt kan
tänka er, det djupaste intryck på mig, och jag grubblade
oupphörligt på den, skärskådade den på alla sidor, men utan
att kunna begripa det allra minsta. Jag kunde inte frigöra
mig från den obestämda känsla av fruktan den lämnade kvar
hos mig, ehuru denna känsla småningom försvagades, då
vecka efter vecka gick, utan att något inträffade, som störde
vårt liv och dess vanliga gång. Jag kunde emellertid se en
förändring hos min farbror; han drack mer än någonsin och
undflydde alltmera människors sällskap. Han tillbragte sin
mesta tid inlåst i sitt rum, men emellanåt rusade han ut under
inflytande av spirituosan och sprang omkring i trädgården
med en revolver i handen och skrek, att han inte ämnade låta
stänga in sig som ett får i sin fålla varken av människor eller
djävlar. Men när dessa anfall gått över, rusade han in igen
och låste och riglade om sig som den gör, som inte längre
förmår att kämpa mot sin inneboende fruktan. Vid sådana
tillfällen såg jag trots kölden ute svetten drypa från hans
ansikte som om han doppat det i vatten.
Nåväl, för att fatta mig kort och inte missbruka ert
tålamod, mr Holmes, så hände det en afton, att han aldrig kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
