Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - De fem apelsinkärnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas överallt i grannskapet, och han låg nu sanslös med
krossad huvudskål. Jag skyndade dit, men min far dog utan
att ha återfått sansen. Han hade, tycktes det, i skymningen
varit på väg hem från Fareham till fästningen, och som han
inte kände till trakten och det inte fanns något stängsel kring
det kalkbrott, där han störtade ned, tvekade inte juryn vid
polisundersökningen att förklara, att han dött genom
olyckshändelse. Jag undersökte allt, som stod i samband med hans
död, men kunde omöjligt upptäcka något, som tydde på att
han blivit mördad. Det fanns inga tecken till yttre våld, inga
spår, han hade inte blivit plundrad och inga främlingar hade
visat sig på vägen. Men jag behöver väl inte säga er, att jag
långtifrån kände mig lugn och att jag var nästan säker på,
att någon brottslig plan varit anlagd mot honom.
På detta sorgliga sätt övertog jag mitt arv, och ni undrar
naturligtvis, varför jag inte sålde egendomen. Orsaken var
den, att jag kände mig fullkomligt övertygad om att våra
olyckor berodde på någon händelse i min farbrors liv, och att
samma fara hotade mig var jag än bodde.
Det var i januari 1885 som min stackars far dog, och två
år och åtta månader ha gått sedan dess. Under denna tid har
jag levat i frid och ro på min egendom utanför Horsham, och
jag hade börjat hoppas, att förbannelsen upphört att vila över
familjen. Men mitt hopp var förhastat, ty i går morse träffade
samma sak mig som min far.» Den unga mannen tog upp ett
skrynkligt kuvert ur fickan och skakade på bordet ut fem små
torkade apelsinkärnor.
»Det här är kuvertet», fortfor han. »I poststämpeln står
London, östra distriktet. Och inuti äro precis samma ord
skrivna som i brevet till min far: ’K. K. K. Lägg papperen på
solvisaren’.»
»Och vad har ni nu gjort?» frågade Holmes.
»Ingenting.»
»Ingenting?»
»För att säga sanningen», sade han och lät sitt ansikte
sjunka ned i de smala vita händerna, »så har jag känt mig
fullkomligt hjälplös. Jag har känt mig som en av dessa
stackars kaniner, som förlamas av fasa, när de se ormen slingra
sig fram mot dem. Jag tycker mig vara i händerna på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
