Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - De fem apelsinkärnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omotståndligt, obevekligt öde, som jag inte kan undgå, trots
all försiktighet och vilka åtgärder jag än må vidtaga.»
»Så, så!» utbrast Sherlock Holmes. »Ni måste handla,
annars är ni förlorad. Endast ett energiskt handlingssätt kan
rädda er. Det är nu inte tid att förtvivla.»
»Jag har anmält saken för polisen.»
»Å, verkligen?»
»Men det var med ett klentroget leende man hörde min
berättelse. Jag är övertygad om att poliskommissarien, som jag
talade med, anser breven för ett grovt skämt och att mina
anhörigas död verkligen berodde på olyckshändelser, såsom
juryn dömde, men inte på något sätt hade att göra med de
varnande breven.»
»Å, sådana idioter! Man kan inte tro att det är sant!» utropade
Holmes och skakade sina knytnävar i luften.
»Man har emellertid givit en poliskonstapel order att stanna
i huset hos mig.»
»Har han följt med er i afton?»
»Nej, han hade order att stanna i huset.»
Åter skakade Holmes sina knutna händer i luften.
»Varför har ni kommit till mig», sade han, »och framför
allt, varför kom ni inte genast?»
»Jag kände inte till er. Det var först i dag jag talade med
major Prendergast om mina bekymmer och som han rådde
mig att genast vända mig till er.»
»Det är således verkligen två dagar sedan ni fick det där
brevet? Vi borde ha handlat långt före detta. Ni har inte
upptäckt något vidare — det finns inte någon detalj, som
möjligen kunde ge oss någon vink?»
»Jo, det finns en sak», sade John Openshaw, i det han
trevade i fickan och tog upp ett stycke urblekt, blåaktigt papper,
som han bredde ut på bordet. »Jag har ett svagt minne av, att
samma dag som min farbror brände upp papperen, märkte jag
bland askan små obrända bitar med samma färg som det här
pappersbladet; jag fann det på golvet i hans rum, det hade
förmodligen fladdrat ur händerna på honom, undgått hans
uppmärksamhet och på så sätt undgått förstörelse. Som ni
kommer att finna, omnämnas apelsinkärnorna en gång i detta
papper, men förresten kan jag inte se, att det kan vara oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
