Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomligt tydligt och såg ned; de kunde endast ha kommit
från gubben vid glödpannan, och likväl satt han ännu lika
fördjupad i tankar som någonsin, mager och rynkig och böjd
av ålder och med en opiepipa dinglande ned mellan knäna,
som om den av idel trötthet fallit ur hans händer. Jag tog två
steg framåt och såg mig därpå tillbaka, och det behövdes hela
min självbehärskning, för att jag inte skulle ge till ett rop av
överraskning. Mannen satt nu med ryggen vänd så, att ingen
mer än jag kunde se honom. Hela hans gestalt hade nu svällt
ut, rynkorna i ansiktet voro borta, de matta ögonen hade
återfått sin glans, och vid elden satt där, skrattande åt min
förvåning, ingen annan än — Sherlock Holmes. Han gav mig ett
litet tecken att komma närmare, och i samma ögonblick han
åter vände ansiktet halvt mot sällskapet, förvandlades han
till en bräcklig, slö och sluddrande gammal gubbe.
»Holmes », viskade jag, »vad i all världen gör du i detta
helvete?»
»Tala så tyst du kan», svarade han, »jag har utmärkta
öron. Om du vill vara så god och göra dig av med din
förslöade vän, så skulle jag sedan gärna vilja tala några ord
med dig.»
»Jag har en vagn väntande på mig utanför», sade jag.
»Skicka då för all del hem honom i den. Du kan vara
alldeles lugn för honom, han förefaller nu alldeles för slapp för
att på egen hand kasta sig i några nya galenskaper. Du kunde
även skriva ett par rader till din hustru med kusken och tala
om, att du följt med mig för att hjälpa mig. Om du väntar
utanför fem minuter, skall jag vara hos dig.»
Det var svårt att säga nej till något av Sherlock Holmes’
förslag, ty de voro alltid så utomordentligt bestämda och
framställdes med en så lugn min av överlägsenhet. För övrigt
insåg jag, att då jag väl fått Whitney i åkdonet, var mitt
uppdrag i själva verket fullgjort, och jag kunde icke önska
mig något bättre än att få följa min vän på något av de
intressanta äventyr, som hörde till hans dagliga liv. På några
ögonblick hade jag skrivit ett brev till min hustru, betalt
Whitneys räkning, lett honom ut till vagnen och sett honom
åka bort i mörkret. Kort därefter dök den utlevade gamla
gubben upp ur opiehålan, och jag gick utför gatan i sällskap med
Sherlock Holmes. Ännu ett par gator stapplade han fram med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
