Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Å, en pålitlig kamrat är alltid till nytta och en krönikör
ännu mera. Mitt rum på The Cedars har två sängar.»
»The Cedars?»
»Ja, på mr St. Clairs lantställe. Jag bor där, medan jag
leder undersökningen.»
»Var är det beläget då?»
»Nära Lee i Kent. Vi ha ungefär en timmes väg att åka.»
»Men jag är ju fullkomligt okunnig om vad du nu förehar.»
»Naturligtvis, men du skall strax få veta alltsammans —
hoppa nu bara upp! Det är bra, John, vi behöva inte längre er
hjälp, här ä’ ett par shilling i drickspengar. Håll utkik efter
mig i morgon förmiddag vid elvatiden. Så där ja, släpp nu!»
Han berörde lätt hästen med piskan, och vi flögo i väg
genom en ändlös rad av mörka, folktomma gator, som småningom
blevo allt bredare, tills vi slutligen foro över en ståtlig bro
med den mörka floden trögt flytande fram under oss. Bortom
bron låg en ny vidsträckt öken av tegel och murbruk, och dess
tystnad avbröts endast av den på pass gående poliskonstapelns
tunga, regelbundna fotsteg eller av sång och skrik från några
försenade nattsvirare. Dystra, sönderslitna molntrasor drevo
sakta fram på himmeln, då och då blinkade en stjärna fram
genom någon reva i molnen. Holmes satt tyst och körde, med
huvudet nedsjunket mot bröstet och minen hos en man
försänkt i djupa tankar, under det jag satt bredvid honom
nyfiken att få veta, vad det var för en undersökning som kunde
upptaga hans tankar så fullständigt, men på samma gång
fruktande att störa hans tankegång. Vi hade åkt en god stund
och började komma till det bälte av förstadsvillor, som omger
London, då han rätade upp sig med en axelryckning och tände
sin pipa med minen hos en man övertygad om att han handlar
på bästa sätt.
»Du har en ovanlig förmåga att tiga, Watson», sade han.
»Det gör dig ovärderlig som följeslagare. Sannerligen är det
inte i afton en stor lycka för mig att ha någon att tala till, ty
mina egna tankar äro inte de gladaste. Jag satt just och
undrade, vad jag skall säga den älskliga lilla kvinnan, då hon i
afton möter mig i dörren.»
»Men du glömmer ju alldeles, att jag inte vet något om
hela denna affär.»
»Jag har just lagom tid på mig att berätta dig, hur saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
