- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
138

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Visserligen, men det kan ju ha skrivits i måndags och inte
lagts på posten förrän i dag.»

»Det är möjligt.»

»I så fall kan mycket ha hänt sedan dess.»

»Å, ni får inte skrämma mig, mr Holmes! Jag vet, att allt
står väl till med honom. Det råder mellan oss en så stark
sympati, att jag genast skulle känna, om något ont hände honom.
Samma dag jag senast såg honom här hemma, skar han sig
uppe i sängkammaren, och jag, som likväl var nere i matsalen,
rusade genast upp till honom, därför att jag fullkomligt
tydligt kände med mig, att något hänt honom. Tror ni, att
jag skulle känna en sådan småsak, men vara okunnig om hans
död?»

»Jag har sett för mycket för att inte veta, att en kvinnas
intryck och känslor kunna ha oändligt mycket större beviskraft
än en skarp logikers resonemang. Och i det här brevet har ni
alldeles säkert ett mycket starkt bevis för att er åsikt är
riktig. Men om er man lever och kan skriva brev, varför stannar
han då borta från er?»

»Det kan jag inte förstå, det är omöjligt att tänka ut.»

»Han yttrade ingenting i måndags, innan han lämnade er,
som kunde tyda därpå?»

»Nej, ingenting alls.»

»Blev ni mycket förvånad över att få se honom i Swandamlane?»

»Ja, på det allra högsta.»

»Var fönstret öppet?»

»Ja.»

»Han kunde alltså ha ropat på er?»

»Ja, det kunde han.»

»Ni tyckte emellertid, att han endast gav till ett oartikulerat
utrop?»

»Ja.»

»Ni uppfattade det som om han bad om hjälp?»

»Ja, han vinkade med händerna.»

»Men det var kanske endast ett rop av förvåning.
Överraskningen att så oväntat få se er där på gatan kunde ha
kommit honom att sträcka upp armarna.»

»Det är möjligt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free