- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
142

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han gick före oss utför en korridor, öppnade en med
järngaller försedd dörr, gick utför en spiraltrappa och förde oss
till en vitrappad korridor med en rad av dörrar på båda sidor.

»Tredje dörren på höger sida är hans», sade kommissarien.
»Här är det!»

Han drog sakta ifrån en liten lucka i dörrens övre del och
tittade in.

»Han sover», sade han, »ni kan se honom alldeles utmärkt
härifrån.»

Vi tittade båda in och sågo fången, som låg med ansiktet
vänt mot oss och andades långsamt och tungt, försänkt i djup
sömn. Det var en medelstor man, klädd i en simpel dräkt, som
passade för hans yrke, med en kulört skjorta stickande ut
genom hålen på den trasiga rocken. Han var, som kommissarien
sagt, i högsta grad smutsig, men smutsen, som betäckte ansiktet,
kunde dock icke dölja dess frånstötande fulhet. Ett brett
ärr efter ett gammalt sår gick från ena ögat till hakan och
hade, då det växte igen, dragit upp ena sidan av den kluvna
överläppen, så att tre tänder ständigt blottades i ett evigt grin.
Tjockt, tovigt, eldrött hår hängde långt ned i pannan och
ögonen.

»En verklig skönhet, inte sant?» sade kommissarien.

»Han behöver alldeles säkert en tvättning», sade Holmes.
»Jag hade en aning om, att så var förhållandet, och tog mig
därför den friheten att föra med mig de nödiga verktygen.»
Därmed öppnade han sin resväska och tog till min förvåning
upp en väldig badsvamp.

»Ha, ha, ni är mig en lustig kurre!» skrattade kommissarien.

»Om ni nu vill vara god och öppna dörren mycket tyst, så
ska vi snart ge honom ett mera respektabelt utseende», sade
Holmes.

»Ja, varför inte?» sade kommissarien. »Han gör verkligen
inte stor heder åt Bowstreets celler, eller hur?»

Han satte försiktigt nyckeln i låset och vi gingo alla
mycket tyst in i cellen. Den sovande vände sig till hälften och
tycktes därpå somna in ännu djupare. Holmes doppade svampen
i vattenkrukan och gned ett par gånger kraftigt fångens
ansikte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free