Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer ut. Kan ni däremot övertyga polismyndigheterna om
att ni inte anklagats för något brott, så inser jag inte, att
sakens detaljer behöva komma i tidningarna. Jag är säker på
att kommissarien Bradstreet här är så god och antecknar, vad
ni kan ha att meddela oss, och sedan hänskjuter saken till
vederbörandes prövning. I så fall skulle saken alls inte behöva
komma inför domstolen.»
»Gud välsigne er!» utropade fången varmt. »Jag skulle
hellre ha burit fångenskapen, ja, med livet pliktat för det
brott man anklagade mig för, än lämnat min eländiga hemlighet
som en skamfläck på mitt och mina barns namn. Jag skall
berätta er min historia; ni äro de första, som någonsin hört
den. Min far var skollärare i Chesterfield, och jag fick en god
uppfostran. Jag reste litet i min ungdom, gick därpå in vid
scenen och blev slutligen reporter i en aftontidning i London.
En dag önskade redaktören en serie artiklar över tiggeriet
inom huvudstaden, och jag erbjöd mig att skriva dem.
Härifrån datera sig alla mina äventyr. Det var endast genom att
som amatör försöka mig på tiggeriet som jag kunde få de
uppgifter jag behövde för mina artiklar. Som skådespelare hade
jag naturligtvis lärt mig alla maskeringskonstens hemligheter
och hade till och med gjort mig berömd bland mina kamrater
för min skicklighet i den vägen. Jag drog nu nytta av min
talang. Jag målade mitt ansikte, och för att ge mig ett så
ömkansvärt utseende som möjligt målade jag ett stort ärr och
vred om och fäste upp ena sidan av överläppen med en liten
remsa köttfärgat häftplåster. Därpå satte jag på mig en röd
peruk och lämpliga kläder och slog mig ned i ett hörn i den
livligaste delen av City, skenbart såsom tändsticksförsäljare,
men i verkligheten som tiggare. Jag satt där sju timmar, och
då jag kom hem på aftonen, fann jag till min förvåning, att
jag fått in inte mindre än tjugusex shilling och fyra pence.
Jag skrev mina artiklar och tänkte knappast längre på
saken, förrän jag någon tid efteråt skrev på en växel åt en vän,
och, då han inte kunde lösa in den, blev stämd på tjugufem
pund. Jag visste mig ingen råd att skaffa pengarna, då jag
plötsligt fick en idé. Jag bad fordringsägaren, en privatperson,
om fjorton dagars anstånd, som beviljades, anhöll om
tjänstledighet från tidningen och begagnade tiden till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
