- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
146

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedanför men visste, att hon nu inte kunde komma upp, att min
värd skulle hindra henne. Jag kastade hastigt av mig
kläderna, tog på mig min tiggardräkt, målade mig och satte på
mig peruken. Inte ens en hustrus ögon kunde genomskåda en
så fullständig förklädnad. Men så kom jag att tänka på, att
man kanske skulle undersöka rummet och att kläderna skulle
förråda mig; jag kastade därför upp fönstret, varvid ett
finger, som jag skadat på morgonen hemma på landet, började
blöda på nytt. Jag tog nu min rock, som var full med de
kopparslantar jag nyss flyttat över i den från läderpåsen, i vilken
jag brukade bära hem vad jag förtjänat under dagen; jag
slungade ut rocken genom fönstret och såg den försvinna i
Themsen. De andra kläderna skulle ha gått samma väg, men i
samma ögonblick rusade polisen uppför trappan, och några
minuter därefter fann jag till icke ringa lättnad för mig, det
måste jag erkänna, att jag, i stället för att bli igenkänd som
mr Neville St. Clair, häktades som hans mördare.

Jag tror inte, att det finns något mer för mig att förklara.
Jag var fast besluten att bibehålla min förklädnad så länge
som möjligt och ville naturligtvis därför inte heller tvätta mig
i ansiktet. Som jag visste, att min hustru måste vara
förskräckligt orolig, drog jag av mig min ring och gav den i ett
ögonblick, då ingen av konstaplarna övervakade mig, åt
malajen jämte några i största hast nedkastade rader, vari jag
bad henne vara lugn för mig, ty ingen skada hade skett mig.»

»Det brevet fick hon först i går», sade Holmes.

»Min gud, vilken förskräcklig vecka måste hon inte ha
upplevat!»

»Polisen har övervakat malajen», sade kommissarie
Bradstreet, »och jag förstår mycket väl, att det måste ha varit
svårt för honom att obemärkt lägga ett brev på posten.
Förmodligen gav han det åt någon sjöman bland hans kunder,
som sedan under några dagar glömde bort hela saken.»

»Ja, så förhåller det sig nog», sade Holmes. »Men säg mig,
har ni aldrig blivit anhållen för tiggeri?»

»Många gånger, men vad betydde litet böter för mig?»

»Men nu måste det emellertid bli slut på den saken», sade
Bradstreet. »Skall polisen tysta ned den här affären, så måste
Hugh Boone för alltid försvinna.»

»Jag har redan svurit en helig ed på den saken.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free