- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
148

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den blå karbunkeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN BLÅ KARBUNKELN.



Jag gick upp till min vän på förmiddagen tredjedag jul för
att önska honom ett gott slut på det gamla året. Han låg
utsträckt på soffan, med en piphylla till höger om sig, så att han
kunde nå den, och en hög hopskrynklade och tydligen nyss
genomlästa morgontidningar nära till hands. Bredvid soffan
stod en trästol, och på hörnet av dess ryggstöd hängde en
urblekt och fläckig styv filthatt, som tydligen för länge sedan
sett sina bästa dagar och hade bucklor på flera ställen. Ett
förstoringsglas och en pincett, som lågo på stolsitsen, utvisade
att hatten hade hängts upp på detta sätt för att undergå en
närmare undersökning.

»Du är upptagen, ser jag, jag kommer kanske och stör?»
sade jag.

»Nej, visst inte, jag är glad över att med en vän få diskutera
de resultat jag kommit till. Saken är visserligen högst
trivial», sade han och pekade med tummen i riktning mot den
gamla hatten, »men det finns flera punkter i samband med
den, som inte äro alldeles utan intresse och som man till och
med kan lära något av.»

Jag slog mig ned i hans länstol och värmde händerna framför
hans sprakande brasa, ty det var stark frost ute och
fönstren voro betäckta med ett tjockt lager av isblommor.

»Jag förmodar», anmärkte jag, »att den där tingesten,
ehuru den ser så enkel och beskedlig ut, står i samband med
någon hemsk historia — att det där gamla hattskrället är den
ledtråd, som skall föra dig till lösningen av någon hemlighet
och hjälpa dig att få brottet bestraffat.»

»Nej, nej, den här gången är det inte något brott», svarade
Sherlock Holmes skrattande, »endast en av dessa nyckfulla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free