Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den blå karbunkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadsleverantörer. Se nu på det tredje namnet i ordningen och läs
upp det för mig.»
»Mrs Oakshott, 117 Brixtonroad — 249», läste Holmes.
»Det är riktigt, slå nu upp sidan 249 i huvudboken.»
Holmes slog upp den anvisade sidan. »Här står ’Mrs
Oakshott, 117 Brixtonroad, ägg- och fågelförsäljare’.»
»Nå, hur lyder den sist införda posten?»
»December 22, tjugufyra gäss à 7 shilling och 6 pence
stycket.»
»Alldeles, där ser ni nu. Och vad står det nedanför?»
»Sålda till mr Windigate på källaren Alpha till 12
shilling stycket.»
»Nå, vad säger ni nu?»
Holmes såg högst förargad ut. Han tog upp en sovereign ur
fickan, kastade den på disken och vände sig om med minen
hos en man, alltför förargad för att kunna säga något. Några
steg från saluhallen stannade han under en gaslykta och
skrattade på det hjärtliga, ljudlösa sätt, som var honom
egendomligt.
»Då man ser en karl med sådana där polisonger och
sporttidningen stickande upp ur fickan, så vet man att man kan
pumpa honom på allt man önskar veta genom att hålla vad
med honom. Jag är säker på, att om jag lagt fram hundra
pund åt honom, skulle jag inte fått så noggranna upplysningar
som nu, då han trodde sig vinna ett vad av mig. Nu, min
kära Watson, äro vi snart vid slutet av vår undersökning,
skulle jag tro, och den enda punkt, som nu återstår att
avgöra, är om vi skola gå till denna mrs Oakshott i afton eller
vänta tills i morgon. Av den där trumpna herrns yttrande
framgick tydligt, att det finns fler än vi, som äro på det
högsta intresserade i den här frågan, och jag skulle ...»
Hans yttrande avbröts plötsligt av ett högljutt gräl i
saluhallen bakom oss i ståndet, som vi nyss lämnat. Då vi vände
oss om, sågo vi en liten karl med råttlikt ansikte stående mitt
i den gula ljuskretsen från hänglampan i gången, och i dörren
till sitt stånd stod mr Breckinridge och skakade ursinnigt
knytnävarna mot den lilla krypande figuren.
»Jag har haft alldeles nog av er och era gäss!» skrek han.
»Jag önskar er alla dit pepparn växer! Kommer ni hit en gång
till och besvärar mig med ert dumma prat, så bussar jag min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
