Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den blå karbunkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryder steg upp vacklande och högg med högra handen tag
i kaminkransen. Holmes låste upp sitt kassaskåp och höll upp
den blå karbunkeln, som strålade som en stjärna med en kall,
lysande, mångspetsig glans. Ryder stirrade på den med
långdragen min, oviss om han skulle göra anspråk på den eller
förneka all kunskap om den.
»Spelet är förlorat, Ryder», sade Holmes lugnt. »Håll er
uppe, karl, annars faller ni i elden! Hjälp honom att sätta sig
igen, Watson. Han har inte nog blod i sig att begå skurkstreck
utan att blinka. Ge honom litet konjak. Så där ja, nu är han
en smula mera människolik. En så’n liten stackare han är!»
Ett ögonblick vacklade Ryder och var nära att falla, men
konjaken gav hans kinder åter litet färg, och han satt nu och
stirrade med skrämd blick på sin anklagare.
»Jag har nästan alla länkarna i min hand och alla de bevis
jag kan behöva, så att det är endast helt litet, som återstår
för er att berätta mig; men det är så gott att detta sker genast,
så att saken blir komplett. Ni hade hört talas om den här blå
stenen, som tillhör grevinnan Morcar, det är ju så, Ryder?»
»Ja, det var Catherine Cusack, som berättade om dess tillvaro
för mig», sade han med hes röst.
»Jag förstår. Grevinnans kammarjungfru. Nåväl, frestelsen
att i en handvändning vinna en sådan rikedom var er för
stark, liksom den varit för bättre människor än ni; men ni var
inte vidare noggrann i valet av medel. Det tycks mig, min
kära Ryder, som om i er funnes ämnet till en skurk av värsta
sort. Ni visste, att den där stackars Horner hade varit tilltalad
för stöld förut, och att misstanken därför skulle träffa
honom så mycket lättare. Vad gjorde då ni? Jo, ni ställde så till,
att något behövde repareras i grevinnans rum — ni och er
medbrottsling Cusack — och skickade bud på honom. Då han
gått, bröt ni upp grevinnans sekretär, stal stenen, gjorde alarm
och lät häkta den stackars karlen. Sedan ...»
Ryder kastade sig plötsligt på knä på kaminmattan för
Holmes.
»För guds skull, hav förbarmande med mig!» skrek han.
»Tänk på min far! Tänk på min mor! Det skulle krossa deras
hjärtan. Jag har aldrig förr gjort något oärligt. Jag skall aldrig
mer begå något brott, det svär jag, svär på bibeln! O, gör
inte mål av det, för Kristi blods skull, gör det inte!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
