- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
168

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den blå karbunkeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skuro upp gåsen. Mitt hjärta stod stilla, ty det fanns inte
ett spår av stenen, och jag insåg, att jag måste ha begått
något misstag. Jag lämnade gåsen och rusade tillbaka till
min syster och ut på bakgården; men där fanns inte en
enda gås.

’Var ä’ alla gässen, Maggie?’ ropade jag.

’Hos torghandlarn.’

’Vilken torghandlare?’

’Breckinridge på Covent Garden’, svarade hon.

’Hade du två fåglar med svart band över stjärten?’ frågade
jag.

’Ja, det hade jag, Jem, och jag kunde aldrig skilja dem
åt.’

Jag förstod naturligtvis genast, hur saken hängde ihop, och
sprang av alla krafter till den där Breckinridge; men han hade
genast sålt hela partiet och ville inte säga ett ord om, vem som
köpt dem, Ni hörde honom själva i afton. Min syster tror, att
jag håller på att bli galen, och ibland tror jag så själv. Och
nu — nu är jag redan brännmärkt som tjuv, utan att ha rört
det guld, för vilket jag sålt mitt goda namn och rykte! Gud
hjälpe mig! Gud hjälpe mig!» Han dolde ansiktet i händerna
och brast i konvulsivisk gråt.

En lång tystnad uppstod, avbruten endast av mannens
snyftningar och av Holmes, som satt och trummade med
fingrarna på bordet. Därpå reste min vän sig och slog upp
dörren.

»Ut med er!» sade han.

»Huru! ... Å, gud välsigne er!»

»Inga fler ord — gå er väg!»

Inga fler ord behövdes. Mannen rusade utför trappan,
porten smällde igen, ljudet av snabba fotsteg hördes från
gatan.

»Noga taget, Watson», sade Holmes och sträckte upp handen
efter sin kritpipa, »är jag inte anställd av polisen för att
ersätta dess brister. Vore Horner i fara, skulle det vara en
annan sak, men nu, när den där gynnarn inte uppträder och
vittnar mot honom utan själv försvinner, måste målet mot
honom nedläggas. Visserligen hindrar jag rättvisan från att ha
sin gång, men det är möjligt, att jag räddar en människosjäl.
Jag tror inte, att den där karlen begår något liknande brott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free