Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första serien
- Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET SPRÄCKLIGA BANDET
Då jag kastar en blick på mina anteckningar över de några
och sjuttio fall, som under de senaste åtta åren satt mig i
tillfälle att studera min vän Sherlock Holmes’ metoder, finner
jag många tragiska, några komiska och en stor mängd uteslutande
besynnerliga fall, men icke något, som kan kallas
vardagligt; ty emedan han arbetade mera av kärlek till sin konst
än för att skaffa sig rikedomar, vägrade han att taga befattning
med någon undersökning, som icke lovade att bli någonting
ovanligt eller till och med fantastiskt. Av alla dessa olika
fall kan jag emellertid icke påminna mig något, som erbjöd
egendomligare drag än det, som stod i samband med den
välkända Surreyfamiljen Roylott på Stoke Moran. Ifrågavarande
händelser tilldrogo sig under den första tiden av min vänskap
med Holmes, då vi som ungkarlar bodde tillsammans vid
Bakerstreet. Det är möjligt, att jag redan förut skulle ha
offentliggjort detta fall, om jag icke varit bunden av ett
tysthetslöfte, från vilket jag först för en månad sedan blivit löst
genom den dams oförmodade frånfälle, åt vilken löftet gavs.
Det är kanske så gott att de verkliga förhållandena nu komma
i dagen, ty jag har skäl misstänka, att besynnerliga rykten
äro i omlopp angående doktor Grimesby Roylotts död, som
utmåla saken ännu förfärligare, än den i verkligheten förhöll
sig.
Det var i början av april år 1883, som jag vid mitt
uppvaknande en morgon fann Sherlock Holmes stående fullt
påklädd vid min säng. Han steg i regeln sent upp, och då jag
såg att klockan på kaminkransen endast utvisade en kvart
över sju, plirade jag upp mot honom något förvånad, kanske
till och med en smula förargad, ty jag var själv regelbunden
i mina vanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0172.html
