Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det gör mig ont att behöva väcka dig, Watson», sade han,
»men det tycks denna morgon vara allas vår lott. Mrs Hudson
blev först väckt, hon tog revansch på mig och jag tar revansch
på dig.»
»Hur är det fatt då? Är elden lös?»
»Nej, det är en klient. Det synes som om en ung dam kommit
hit i ett högst upprört tillstånd och envisas att få träffa
mig; hon väntar nu i dagligrummet. När unga damer ströva
omkring i huvudstaden denna tid på morgonen och knacka
upp sömniga människor ur deras sängar, antar jag, att det är
något mycket angeläget de ha att meddela. Skulle det visa sig
vara ett intressant fall, är jag säker på att du gärna vill följa
det från första början; jag ansåg det i alla händelser bäst att
väcka dig, ifall du ville begagna dig av tillfället.»
»Min kära vän, jag ville inte gå miste om det för allt i
världen.»
Jag visste nämligen intet intressantare än att följa Holmes
i hans undersökningar som privatdetektiv, och jag beundrade
de hastiga slutledningar, snabba som aningar, men dock
alltid grundade på en skarp logik, varigenom han löste de
problem, som förelades honom. Jag kastade därför på mig
kläderna och var på ett par minuter färdig att följa min vän ned
i dagligrummet. En svartklädd, djupt beslöjad dam, som satt
vid fönstret, steg upp, då vi kommo in.
»God morgon!» sade Holmes i en uppmuntrande ton. »Mitt
namn är Sherlock Holmes, och det här är min vän och
medhjälpare, doktor Watson, inför vilken ni kan tala lika öppet
som till mig själv ... Åh, mrs Hudson har gjort upp eld, ser
jag, det var förståndigt. Var nu god och sätt er här framför
den, så skall jag säga till om en kopp varmt kaffe, ty jag ser
att ni ryser.»
»Det är inte av köld jag ryser», sade damen med låg röst,
i det hon slog sig ned på den anvisade stolen.
»Vad då av, om jag får fråga?»
»Av fruktan, mr Holmes, av fasa.»
Hon lyfte vid dessa ord upp slöjan, och vi kunde se, att hon
sannerligen var i ett beklagansvärt tillstånd av den
häftigaste sinnesrörelse, med insjunket, askgrått ansikte och
blicken orolig och skrämd som hos ett jagat villebråd. Hennes
drag och figur tydde på en trettioårs kvinna, men hennes hår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
