Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Watson. Jag kan endast säga det, att det skall bli mig ett nöje
att ägna er sak samma omsorg, som jag gjorde med er väninnas.
Vad ersättningen angår, så är mitt yrke sin egen lön; men
det står er fritt att, när helst det bäst passar sig, ersätta de
kostnader jag möjligen kan få för saken. Och nu ber jag er
framlägga hela saken för oss, så att vi kunna bilda oss en
åsikt om den.»
»Tyvärr», sade den främmande damen, »ligger det
förskräckliga i min ställning just däri, att min fruktan är så
obestämd och mina misstankar i så hög grad bero på småsaker,
som måste förefalla andra triviala, så att till och med den
man, hos vilken jag i främsta rummet har rätt att söka hjälp
och råd, betraktar allt vad jag berättar honom som fantasifoster
hos en nervös kvinna. Han säger det visserligen inte
öppet, men jag förstår det av hans lugnande svar och
bortvända blick. Jag har hört, att ni, mr Holmes, kan blicka djupt
i människohjärtats många former av ondska — kanske kan ni
råda mig, hur jag skall reda mig ur de faror, som omge mig.»
»Låt höra, jag är idel öra!»
»Mitt namn är Helen Stoner och jag bor tillsammans med
min styvfar, som är den sista överlevande av en bland de
äldsta saxiska familjerna i England, nämligen Roylott på
Stoke Moran, ett herresäte nära västra gränsen av Surrey.»
Holmes nickade. »Namnet är mig bekant», sade han.
»Familjen var en gång i tiden en bland de rikaste i
England, och dess gods sträckte sig över gränsen in i Berkshire i
norr och Hampshire i väster. Under förra århundradet voro
likväl fyra godsets innehavare å rad utsvävande och slösaktiga
till sitt levnadssätt, och familjen ruinerades slutligen
fullkomligt av en spelare i början av detta århundrade. Intet blev
kvar utom några tunnland jord och det tvåhundra år gamla
slottet, som likaledes var överintecknat. Den sista ägaren
framsläpade där en usel tillvaro, förande en aristokratisk
tiggares bedrövliga liv. Hans enda son, min styvfar, som
emellertid insåg nödvändigheten av att rätta sig efter sina
förändrade villkor och en ny tidsandas fordringar, fick av en
släkting ett lån, som satte honom i stånd att utbilda sig till läkare,
och han begav sig efter avlagda examina till Kalkutta och
fick snart genom sin skicklighet som läkare och framstående
personliga egenskaper en stor praktik. Men så hände det, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
