Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i ett anfall av ursinne över några i huset begångna stölder
piskade sin infödda taffeltäckare till döds och med knapp nöd
undgick dödsstraff. I alla fall fick han stanna flera år i
fängelse och återvände efter sitt frigivande till England som en
dyster och besviken man.
Under sin vistelse i Indien gifte d:r Roylott sig med min
mor, då en ung änka efter generalmajor Stoner vid Bengaliska
artilleriet. Min syster Julia och jag voro tvillingar och
endast två år gamla, då min mor gifte om sig. Hon hade en
rätt stor förmögenhet, som gav henne en årsränta av inte
mindre än tusen pund, och hon förordnade i sitt testamente, att
denna årsränta oavkortad skulle tillfalla d:r Roylott, så länge
vi bodde hemma hos honom, men att en viss årlig summa
skulle tillfalla var och en av oss, då vi gifte oss. Kort efter
vår återkomst till England dog min mor — hon dödades för
åtta år sedan vid en järnvägsolycka nära Crewe. D:r Roylott
övergav då sina försök att skaffa sig praktik i London och
tog oss med sig till sitt gamla fädernehem Stoke Moran för
att bo där. De pengar vår mor lämnat efter sig voro tillräckliga
för våra behov och det syntes inte finnas några hinder för
vår lycka.
Men en fruktansvärd förändring inträffade vid denna tid
med vår styvfar. I stället för att göra bekantskaper och
utbyta besök med våra grannar, som först hade visat den största
glädje över att åter se en Roylott af Stoke Moran i familjens
gamla hem, stängde han in sig och gick sällan ut utom för att
inlåta sig i det häftigaste gräl med vem som korsade hans väg.
Ett häftigt lynne, gränsande till vanvett, har varit ärftligt hos
familjens manliga medlemmar, och hos min styvfar hade det,
skulle jag tro, förvärrats genom hans långvariga vistelse i
tropikerna. Min styvfar invecklades i en hel del skamliga
uppträden, trätor och till och med slagsmål, av vilka två
slutade inför polisen; till sist blev han en fasa för hela byn och
man flydde, så snart man såg honom komma, ty han är en
man med ofantlig kroppsstyrka och fullkomligt oförmögen att
lägga band på sig, då lynnet rinner på honom.
Förra veckan slungade han byns smed över broräcket ned i
i ån, och det var endast genom att betala alla de pengar jag
kunde skrapa ihop, som det lyckades mig att förebygga ännu
en öppen skandal. Han har inga vänner alls utom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
