Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan var nära ett, då Sherlock Holmes återvände från
sin promenad. Han höll i handen ett ark blått papper,
alldeles fullskrivet med anteckningar och siffror.
»Jag har sett den avlidna hustruns testamente», sade han.
»För att kunna avgöra dess verkliga mening var jag tvungen
att utarbeta en förteckning över de nuvarande prisen på
kapitalplaceringarna, som stå i samband med testamentet.
Totalinkomsten, som vid hustruns död var nära 1,100 pund, utgör
nu genom prisfallet på jordbruksalster inte mera än 750
pund. I händelse av giftermål har vardera dottern rätt att
erhålla 250 pund om året; det är därför tydligt, att om båda
flickorna gift sig, skulle den där trevliga herrn, deras
styvfar, fått ett ganska magert underhåll, och till och med
endast den enas giftermål skulle högst betydligt inskränka hans
inkomster. Mitt förmiddagsarbete är inte bortkastat, eftersom
det bevisat, att han har de starkaste skäl att motsätta sig sin
styvdotters giftermål. Och nu, Watson, få vi inte förspilla
tiden, därtill är saken för allvarsam, i synnerhet som den
gamla herrn har nys om att vi intressera oss för hans affärer;
så att om du är färdig, så ta vi nu en droska och fara
till Waterloostationen. Jag får även be dig vara så god och
stoppa en revolver i fickan; en sexpipig pistol är ett utmärkt
argument mot en herre, som kan sno ihop en eldgaffel till ett
nystan. Detta och en tandborste, tror jag, är all den
packning vi behöva.»
Vid stationen hade vi den turen att finna ett tåg färdigt att
avgå till Leatherhead; då vi kommit fram dit, togo vi en vagn
vid stationshoteliet och åkte fyra eller fem mil på de präktiga
Surreyvägarna. Det var en härlig dag med strålande solsken
och endast några lätta skyar på himmeln. De första gröna
bladen höllo just på att spricka ut på träden och häckbuskarna,
luften var uppfylld av den behagliga doften från den
varma och fuktiga jorden. För mig åtminstone låg det en
egendomlig kontrast mellan vårens ljuva löften och den
dystra undersökning vi voro på väg att företaga. Min vän satt
bredvid kusken, med armarna korslagda, hatten neddragen
över ögonen och hakan nedsjunken mot bröstet, tydligen
försänkt i de djupaste tankar. Men plötsligt vände han sig om,
slog mig på axeln och pekade över ängarna.
»Se där!» sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
